2018 > 05

Jag hittade denna lilla text på nätet.

"En dag bad en lärare sina elever att skriva ner namnen på sina klasskompisar på ett papper. Dom skulle sätta ett litet mellanrum mellan varje namn.
Sen bad hon dem tänka på det bästa dom kunde säga om varje person och skriva ner det under namnet.
Det tog klassen resten av lektionen att göra det, och när dom skulle gå så lämnade dom sina lappar till läraren.

På lördagen gjorde läraren en lista till varje elev där det stod vad dom andra hade sagt om dom, och på måndagen fick dom den. Efter ett tag log eleverna.


Är det verkligen sant viskades det. Jag visste inte att jag betydde så mycket för någon, och att dom gillar mig så mycket var dom flesta kommentarerna. Hon visste inte om dom visade eller diskuterade sina listor med sina föräldrar, men det gjorde inte så mycket. Uppgiften hade haft den effekt, hon hade önskat. Eleverna var tillfreds med sig själva och varandra. Gruppen arbetade vidare.

Många år senare, blev en av eleverna dödad i Vietnam, och läraren deltog i begravningen. Hon hade aldrig sett en militär död i en kista. Han såg så fin och vuxen ut. Kyrkan var fylld med alla hans vänner och en efter en gick förbi kistan en sista gång. Läraren var den sista, som välsignade den döde i kistan.

När hon står där, kommer en av soldaterna, som var med och bar kistan fram till henne. 'Var du Marks lärare?' Hon nickade 'ja.' Sen sa han: 'Mark pratade mycket om dig'

Efter begravningen deltog dom flesta av Marks tidigare klasskamrater i en sammankomst. Marks mor och far var också där, dom ville gärna prata med hans tidigare lärare. 'Vi vill gärna visa dig något' sa hans far, medan han tog plånboken ur sin ficka. 'De hittade det här på Mark, då han blev dödad.

Vi tänkte att du kanske skulle känna igen det här'. Medan han försiktigt vek ut två pappersbitar, papper som tydligen hade blivit tejpad ihop, pga. slitage alla gångerna det hade vikts ihop. Läraren visste utan att se på papperet, att det var det samma papper, som hon hade skrivet alla de fina orden klasskompisarna hade sagt om Mark.

'Tack för att du gjorde det här' sa Marks mor. 'Som du kan se, så var det värdefullt för Mark.' Marks kompisar samlades omkring henne, Charlie log snett och sa, 'jag har också kvar min lista, den ligger överst på skrivbordet hemma.' Chucks fru sa, 'Chuck ville ha det i vårt bröllopsalbum.' 'Jag har också kvar mitt, det är i min dagbok' sa Marilyn.

Sen tog Vicky, en annan klasskompis, fram sin plånbok och visade sin lista för gruppen, och sa stolt. 'Jag har det alltid med mig, jag tror att vi alla har kvar vår lista.' Då satte sig läraren sig ner och grät. Hon grät för Mark och alla hans vänner som aldrig skulle få se honom igen.

De flesta människor i dag uppför sig, som att dom har glömt att livet en dag tar slut. Ingen av oss vet, när den dagen kommer. Så var snäll, berätta för dom du sätter pris på och tycker om, att dom är speciella och viktiga. Berätta det innan det är för sent."

Källa: Internet

Den här veckan hade jag förmånen att bli intervjuad av Anna Åberg angående om att göra skillnad. Här kan du läsa hela intervjun.

Foto: Anki Lindström Foto: Anki Lindström

Själv så har jag varit tvungen många gånger att slå dövörat till för att kunna gå min egen vög och det tänker jag fortsägga göra.

Livets lektion 1:
Det var en gång en flock grodungar som skulle arrangera en löptävling. Målet var att nå toppen av ett högt torn. Många grodor hade samlats för att följa loppet och heja på deltagarna. Så gick starten...
Ärligt talat! Ingen av åskådarna trodde på att grodungarna skulle klara av att nå toppen av tornet. Man hörde bara kommentarer som:
" Åh, vilket kväckande!! De kommer aldrig nå fram" eller "Inte en chans att de lyckas, tornet är alldeles för högt!"
Grodungarna avbröt loppet, en efter en....
Åskådarna fortsatte ropa: Det är allt för krävande!!!Ingen kommer att klara det!"
Fler och fler grodungar blev trötta och gav upp... bara en fortsatte högre och högre.......Han ville inte ge upp!
Till slut hade alla de andra givit upp med att klättra- förutom en groda, som efter en stor insats nådde toppen som enda deltagare!
Nu ville naturligtvis de andra deltagarna vete hur det egentligen gick till att genomföra en sådan bedrift och verkligen nå målet!
Det visade sig att vinnaren var döv!
 
Lärdommen av denna historia är:
Lyssna aldrig på folk som har en tendens till att alltid var negativ och pessimistisk...
....för det tar DINA bästa drömmar och önskningar ifrån Dig, som Du bär i ditt hjälrta!
Tänk alltid över ordens kraft, för allt Du hör och läser påverkar Dina handlingar!
Därför: Var ALLTID positiv!
och framför allt:
Var DÖV när någon säger att DU inte kan genomföra DINA drömma!
Tänk alltid: JAG ska klara det!
Källa: Internet

Foto: Anki Lindström

Vi vet alla hur smittsamt ett härligt skratt är och det kostar ju inget. Jag tror att vi behöver lite mer av just den varan. Kanske kan du bidra nästa gång med ditt skratt på bussen eller tunnelbanan.

Kolla in det här härliga klippet och inspireras. Garanterat att smilbanden böjs uppåt i alla fall ;-)

https://www.facebook.com/silviagella/videos/10208156377883152

Foto: Anki Lindström Foto: Anki Lindström

I dag är det Världsskrattardagen; det betyder att hela jorden blir ett skrattande klot mitt ute i universum.

 

Det handlar inte om att gå omkring och gapskratta hela dagarna utan att försöka må så bra som möjligt varje dag.

 

De jag möter när jag är ute och föreläser på företag eller privat säger att de skrattar alldelles för lite. Det är jätteviktigt att vi känner glädje i livet och på jobbet.

Vi tillbringar en stor del av vårt liv på arbetet och om vi inte känner glädje där så påverkar det inte bara vår insats utan även vårt privatliv och omvänt.

 

Om vi har högt i tak och känner glädje och gemenskap med arbetskamtater och att både företaget och chefen tillåter det så vinner alla på det. Det finns bara positiva effekter med ett skratt, dessutom så smittar det lätt av sig.

 

Om vi har lätt till skratt är det även förebyggande för de perioder då livet känns hårt och tungt, för det upplever vi alla ibland, då klarar vi livets svårigheter bättre.

 

Skrattet påverkar både kropp, knopp och själ.  Tillexempel så blir vi piggare,  kreativare, sover bättre, sänker vårt blodtryck, lindrar smärta mm när vi skrattar. Dessutom blir vi gladare om vi ler. Ett leende smittar minst i tre led och alla ansiktets muskler masseras.

 

Dessutom så använder vi alla muskler ovanför knäna när vi skrattar, ibland kanske även tårna får vara med. 

 

Så fortsätt gärna dagen med att umgås, busa, skratta och bjud på ditt vackra leende. Ta vara på dagens små glädjeämnen.

 

Vill du veta mer

 

 

 

 










 









Att falla ner i en grop är något vi alla gör ett par gånger i livet och det är en del av det. Livet innehåller regnbågens alla färger med olika nyanser. Det kan även storma, åska, regna men oftast är det nog lite sol på himelen i alla fall. Även dagar då det känns mörkt och tungt så finns det ljusa små strimmor men det är inte alltid vi ser dom. Vi kan känna oss energilösa och tomma då vi drabbats av sorg och oro.

Att få bara vara och känna det man känner är viktigt. Gråt är lika viktigt som skratt, det är våra ventiler för att lätta på trycket. Att bara låta tårar falla är skönt, inte minst efteråt.  Jag är inte förskonad från sorg, motgångar eller jobbiga upplevelser, jag har upplevt väldigt mycket av den biten i mitt liv. Det började väldigt tidigt när jag var barn. Mina föräldrar hade sina bekymmer och var ofta inne i sig själva och de bråkade mycket. Det var en destruktiv miljö på många sätt, men barn vet ju inte det.

Jag hade mina älskade farföräldrars kärlek som blev min livlina. Jag var hos dom varje helg och lov och tack vare dom så fick jag nån sorts inre styrka som är grunden än idag. Jag har lärt mig att uppskatta det ljusa och fina i livet även när det ser mörkt ut. Jag lärde mig tidigt att acceptera det mörka och se det ljusa. Jag lärde mig att varje dag har sina ljusa stunder trots allt. Jag hittade tidigt en överlevnadsstrategi även om den var helt omedveten.

Jag har fallit ner i flera gropar sen jag blev vuxen. Ibland är de djupare, ibland bara en liten fördjupning. Det tar olika lång tid att ta sig upp. beroende på hur djupt man fallit. Att få prata och skriva av mig har blivit mitt sätt att hantera de olika känslorna som uppstår. Att gå på massagebehandig är också något jag upplevt som lindrande. När vi mår dåligt så spänner vi oss och det kan sätta sig djupt ner i musklerna och även skapa fysisk smärta.

Att ligga i sängen eller soffan är okej ett tag, men det löser inget. Det är viktigt att ta sig upp och hitta något som mitt i allt ändå gör en glad, som man mår lite bättre av. Vi är alla olika, men något som jag ändå tror att vi alla mår bra av är promenader, gärna i naturen och att hitta någon som du kan prata med, någon som lyssnar. Om man känner att det inte finns någon i ens närhet så finns det olika jourhavade man kan ringa. Man behöver inte prata med alla, det kan räcka med en enda person. Det är lätt att tappa gnistan och rutiner när man känner sig ledsen.  Jag har själv varit i den situationer flera gånger. 

Ibland är det lättare att ta sig upp ur gropen,  ibland svårare. Det beror ofta på om det är en eller flera saker som kommer på en gång eller om det är en stor sorg och förlust av någon. Det handlar inte alltid om död,  det kan vara en separation, att ha mist ett jobb,  ett husdjur eller annat som gör att vi tappar fotfästet. Det viktiga är att vi accepterar våra känslor och förlåter oss själva om vi känner skuld. Jag tror även att det är viktigt att vi vågar minnas de fina stunderna, inte minst när vi sörjer. Vissa människor vi mött har satt djupa spår och skapat fina minnen. Att minnas de som inte längre finns kvar är viktigt. Att få ha haft dom i sitt liv, att de har gett så mycket av att bra ha funnits där, den kärlek de gett med mera.

Ibland gör vi mindre smarta val och det betyder bara att vi är människor, ingen är perfekt. Att vara perfekt skulle vara rätt tråkigt,  då hade vi ju inget att lära oss. Då skulle vi inte ha drömmar, önskningar som vi skulle vilja uppnå. Vi skulle nog inte uppskatta saker och ha en drivkraft om allt var perfekt hela tiden.

När jag var yngre fick jag ofta höra att jag var så positiv jämnt. Några undrade till och med om det inte var jobbigt att vara så positiv. Men jag har hittat ett sätt som passar mig och det är att försöka se det ljusa i livet och tillvaron, just för att jag vet hur mörkt det kan kännas. Jag hanterar situationer lite annorlunda idag än när jag var yngre och ingen situation är den andra lik. Det betyder inte att jag tycker på en knapp så är allt bra.

Jag har tappat energi, lust och även glädje under perioder. Jag har alltid haft nära till skratt och det är nog en av de saker som gör att jag ändå kommer tillbaka även om det kan ta lite tid att helt åter komma på banan. Det sägs att om man har lätt till skratt så klarar man av livets motigheter lite lättare och det stämmer nog rätt bra med min erfarenhet. Det är liksom förebyggande på nåt sätt.
Det är ju lättare om man kan se det utifrån när man har kommit igenom det och fått lite distans. Ibland kan man till och med skratta åt eländet man varit i, det har hänt mig. Sen finns det saker man inte kan skratta åt.

Ibland så måste man själv ta sig ur en relation,  ifrån en vän  eller en partner för att det suger mer än det ger. Kanske tycker man om och älskar den personen men om man inte mår bra så måste man bryta sig loss. Att veta att det är det bästa man kan göra betyder inte att det inte gör ont. Det är en process och det måste som all annan sorg få tid att läka. Att det läker betyder inte att det försvinner, det blir ett ärr som man får accepetra och låta vara en del av livet.

Ibland så slår en bomb ner i form av sjukdom i livet. Oro och ångest kommer på besök. Det kan vara tärande på många sätt. Där är umgänge med nära och kära extra viktigt, att ta vara på tiden. Att fylla  tiden med kärlek, glädje och meningsfullhet. Det är lätt att gå in i förnekelse och försöka ignorera den smärtan den psykiska och fysiska det kan medföra. Det som jag tror är viktigast då är att prata, lyssna och bara finnas där för varandra.

Beöver du prata med någon se längre ner där jag länkat till olika jourhavande dit man kan vända sig fär stödsamtal.

Var rädda om varandra <3

Kram Anki

Jourhavande medmänniska
Jourhavande kompis
Äldre-, föräldra- & självmordslinjen
Jourhavande präst

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

Etiketter