2018

Bild från filmen från youtube baby giraffe tries to stand Bild från filmen från youtube baby giraffe tries to stand

När jag såg denna film så påminndes jag av att vi alla redan lärt oss mer än vi kunnat ana. Först så simmade vi ett maratonlopp som spermie, vilket bara det är en prestation. Sen kom vi ut och lärde oss äta, krypa, gå och prata mm mm.
Hur många gånger ramlade vi inte innan vi kunde gå?
Vi slutar inte att lära eller att utvecklas bara för att vi har blivit vuxna utan vi lär oss hela livet och det är det som i alla fall ger mig energi, kraft, lust och glädje. Man kan byta spår i livet när man vill och hur ofta man vill. Det viktiga är att vi gör saker vi trivs med och mår bra av.
Önskar dig en fortsatt fin vecka <3

Foto: Anki Lindström Foto: Anki Lindström


Det berättas om bonden Fleming, som en dag var ute på fältet och arbetade som vanligt, att han plötsligt hörde någon ropa på hjälp. Han släppte genast allt han hade för händer och sprang i riktning mot ljudet. Alldeles bredvid fältet fanns ett djupt träsk, och det var därifrån ropen på hjälp kom.
Mycket riktigt. När Fleming kom fram till träsket hittade han en skräckslagen pojke som kämpade för sitt liv. Fleming fick anstränga sig till det yttersta, men lyckades till slut dra upp pojken ur träsket.
Nästa dag körde en praktfull vagn in på bondens gård. En elegant adelsman klev ur och presenterade sig som far till pojken vars liv Fleming räddat.
"Jag står i djup tacksamhetsskuld till dig", sa adelsmannen. "Därför vill jag ge dig en summa pengar i belöning".
"Nej, jag kan inte ta emot någon belöning för det" svarade Fleming. " Jag gjorde bara vad varje medmänniska skulle ha gjort"
Just då dök Flemings son upp på gårdsplanen. "Det här är min son Alexander", förklarade bonden stolt.
"Då har jag ett förslag", sa adelsmannen. "Låt mig ta hand om din son och ge honom en bra utbildning. Om han är det minsta lik sin far kommer han att växa upp till en man som du kan vara mycket stolt över."
Och så skedde också. Flemings son tog sin examen vid St Mary´s Hospital Medical School i London. Han kom senare att bli känd som sir Alexander Fleming, mannen som upptäckte penicillinet.
Några år senare insjuknade adelsmannens son i lunginflammation. Botemedlet? Penicillin.
Adelsmannens namn? Lord Randolph Churchill. Hans son? Winston Churchill.
Källa: Internet

Den 7 oktober är det World Smile Day. Visste du att kvinnor är bättre på att le än män? Ett leende smittar i minst tre led och när vi ler så känner vi oss gladare. Det går att öva upp sitt vackra leende genom att inte tänka på något utan bara le. Inte tillgjort utan naturligt och inom en minut så känner du dig gladare. Du kan ta hjälp av en penna i munnen på längden, titta dig i spegeln, titta på glada människor. 

Du kan även testa att le mot de du möter under en dag, jag lovar att du kommer att känna dig gladare och dessutom så gör du andra glada. 

Det finns en del artiklar med mig om detta ämne. 

Har du frågor om skratt, leende, arbetsglädje eller liknande så hör gärna av dig. 

En gång var det en bonde som hade ett par hundvalpar som han skulle sälja. Han gjorde en skylt med reklam för hundarna som han spikade fast vid sitt staket. Medan han satte fast skylten kände han att någon sökte hans
uppmärksamhet genom att dra honom i byxorna....
När han tittade ner fick han syn på en liten pojke med ett stort leende och något i sin hand.
”Du, jag skulle vilja köpa en av dina valpar”, sa pojken.
”Nå”, sa bonden. ”De här valparna kommer från en fin stamtavla och därför kostar de en del.”
Pojken böjde huvudet och så tittade han ner. När han tittade upp igen sa han: ”Jag har några kronor, är det tillräckligt för att få ta en titt?”
”Jadå”, sa bonden och ropade på en av de fyrbenta små. Ut från hundkojan kom hunden Dolly. Bakom henne följde tre pälsbollar.
Pojkens ögon blev stora och glittrade.
Så kom en liten rackare till med mycket päls ut ur hundkojan. Den var tydligt mindre än de andra. Den hoppade i princip fram för att försöka komma ikapp de andra.
Den lilla pojken pressade sitt ansikte mot grinden och sa högt: ”Jag vill ha den!” och pekade på den allra minsta valpen.
Bonden satte sig ner på huk och sade: ”Pojk, du vill inte ha den valpen. Han kommer aldrig kunna springa och leka med dig på det sättet du önskar.”
Då böjde pojken sig ner och drog upp sitt ena byxben. Då fick bonden se att pojken hade ett ben av stål. På foten hade pojken en specialtillverkad sko.
Pojken tittade upp på bonden och sa: ”Du förstår, jag springer inte så bra själv och han behöver någon som förstår honom.” Pojken pekade på valpen.
Med gråten i halsen lyfte bonden upp valpen och placerade den i pojkens armar.
”Hur mycket?” frågade pojken.
”Jag tar inte betalt för äkta kärlek,” svarade bonden.
Källa: Internet

 En sjuksköterskas berättelser om vad de som ligger på dödsbädden ångrar mest med sitt liv.

Bronnie Ware är en sjuksköterska och har länge arbetat med palliativ vård, eller som det också kallas; vård i livets slutskede. Hon spenderade mellan tre till tolv av dessa människors sista veckor och delade, enligt henne, fantastiska och speciella ögonblick.

Bronnie berättar hur dessa människor växte väldigt mycket då de stod inför sitt eget slut. Hon lärde sig att aldrig undervärdera någons kapacitet att växa som människa. Vissa personers förändringar var helt enkelt fenomenala. Alla gick igenom olika känslor som förnekelse, rädsla, ilska, ångest, mer förnekelse och till slut accepterande. Varje patient till Bronnie hittade sin frid innan de lämnade oss, varenda en av dem.

Bronnie frågade sina patienter om de hade någon ånger eller om det var något de skulle gjort annorlunda. Gemensamma teman dök upp igen och igen. Här kommer listan på de fem mest vanliga:

1. Jag önskar att jag haft modet att leva ett sant liv mot mig själv, inte livet som andra förväntade av mig.
Det här var det vanligaste att ångra. När personer inser att deras liv snart är över och kollar tillbaka ordentligt på allt, då är det enkelt att se hur många drömmar som inte blivit uppfyllda. De flesta personer hade inte ens uppfyllt en halv dröm och var tvungen att dö med vetskapen att det var på grund av val de gjort, eller inte gjort.
Det är väldigt viktigt att försöka nå åtminstone några av sina drömmar på vägen. När man tappar hälsan är det ofta för sent.

2. Jag önskar att jag inte jobbade så hårt.
Det här kom från alla manliga patienter som Bronnie arbetade med. Många missade sina barns uppväxt och deras partners närhet och kamratskap. Kvinnor pratade också om detta, men eftersom de flesta var från en äldre generation hade de inte varit ansvarig för att försörja familjen. Alla män som Bronnie pratade med ångrade detta bittert och all tid de lagt på jobbet.


3. Jag önskar att jag hade haft modet att uttrycka mina känslor.
Många valde att inte berätta om sina åsikter och känslor för att komma överens med andra. Som ett resultat fick de nöja sig med en medioker existens och aldrig fullkomligt bli den person de skulle kunna bli. Många utvecklade sjukdomar som relaterade till den bitterhet och avsky som kom till följd av detta.
Det går inte alltid att kontrollera andras reaktioner. Men, även om andra människor i ett första läge reagerar om du förändrar hur du beter dig genom att vara uppriktig, så påverkar det i slutändan relationen till en hälsosammare nivå. Om inte så avslöjar det snarare en ohälsosam realtion, oavsett så vinner man.

4. Jag önskar att jag hade haft mer kontakt med mina vänner.
Oftast upptäckte inte patienterna vikten av gamla vänner först den absolut sista tiden, vilket gjorde det väldigt svårt att finna äldre vänner. Många hade blivit så fast i sitt eget liv att de låtit fantastiska relationer sina ut över tiden. Det var många som djupt ångrade att de inte gav vänskap den tid den behövde. Alla saknar sina vänner när de ligger på dödsbädden.
Bronnie förklarar att det är vanligt att i ett hektiskt liv så är det lätt att släppa på vänrelationer. Men när man ska möta döden så faller de fysiska delarna av ens liv bort. Det är sällan pengar eller status som spelar någon roll i slutändan. Att få ordning och klart med ekonomi är oftast för att göra det enkelt till sina nära efterlevande. Oftast var många för dåliga för att ordna detta, allt handlade i slutändan om kärlek och relationer. Det är allt som är kvar de sista veckorna.

5. Jag önskar att jag hade låtit mig själv vara lyckligare.
Denna var enligt Bronnie överraskande vanligt förekommande. Många insåg inte först i slutet att lycka är ett val. De hade fastnat i gamla vanor och spår. Ofta var det ”bekvämligheten” av något bekant som tog över känslorna, och det fysiska livet. Rädsla för förändring fick dem att låtsas mot dem själva och andra att de var nöjda. Men på insidan så längtade alla efter att skratta ordentligt och få lite mer ”fånigheter” i livet igen.
Bronnie avslutar med att berätta:
När man ligger på dödsbädden så är vad andra tycker om dig väldigt långt från dina tankar. Hur fantastiskt vore det inte att kunna släppa taget och le igen, långt innan man dör.
Livet är ett val. Det är ditt liv. Välj medvetet, välj smart, välj ärligt. Välj glädje.

Källa: Internet

Foto: Anki Lindström, copyright Foto: Anki Lindström, copyright
Vi behöver alla bli sedda och uppskattade. Många växer upp utan att få den bekräftelsen från sina föräldrar. Då är det extra viktigt att andra vuxna finns där. Vi har alla ett ansvar för att barn ska få växa upp och känna att de betyder något, att de är viktga.
Det spelar ingen roll om du är lärare, fritidsledare, släkting, granne eller om du har barn som har kompisar som du känner inte har något stöd hemma. Det viktiga är att du är medmänniska. Om du anar att ett barn inte får det stöd som den bör ha hemma så kan du bidra med att bara finnas där. Du kan göra stor skillnad.

Jag vet för att jag har alltid haft tur att ha andra vuxna omkring mig när jag var liten. Många av dom visste inte hur mycket det betydde för mig, för dom var det bara självklart. Jag har många att tacka och har nog tackat de flesta sen jag blev vuxen. De såg mig, de fanns där om jag behövde prata. Men oftast så räckte det med att de såg mig och brydde sig om mig.
När jag blev äldre och fick praktisera på olika ställen via skolan så hade jag också en hilma tur med de jag mötte där eller när jag började sommarjobba.

Alla har inte den turen så jag uppmanar dig till att vara medmänniska och våga finnas där för någon. Du kan göra skillnad som kan vara livsviktigt för en annan människa.

Vi vuxna behöver också känna oss bekräftade, uppskattade och omtyckta, men det kan vi lättare söka själva. Barn behöver det på ett annat sätt och det är viktigt att det får det med sig när de växer upp.  Vad kan du bidra med i din vardag?

Inget barn ska få känna sig utanför, inget barn ska vara mobbat, det är vårt ansvar som vuxna att förhindra detta. Jobbar du inom skolan eller fritidsaktiviteter med barn ingår det i ditt jobb att förhindra detta. Vi andra bör se det som vår skyldighet att se till att barn i vår närhet mår bra,  känner sig älskade och betydelsefulla.
"En dag bad en lärare sina elever att skriva ner namnen på sina klasskompisar på ett papper. Dom skulle sätta ett litet mellanrum mellan varje namn.
Sen bad hon dem tänka på det bästa dom kunde säga om varje person och skriva ner det under namnet.
Det tog klassen resten av lektionen att göra det, och när dom skulle gå så lämnade dom sina lappar till läraren.

På lördagen gjorde läraren en lista till varje elev där det stod vad dom andra hade sagt om dom, och på måndagen fick dom den. Efter ett tag log eleverna.

Är det verkligen sant viskades det. Jag visste inte att jag betydde så mycket för någon, och att dom gillar mig så mycket var dom flesta kommentarerna. Hon visste inte om dom visade eller diskuterade sina listor med sina föräldrar, men det gjorde inte så mycket. Uppgiften hade haft den effekt, hon hade önskat. Eleverna var tillfreds med sig själva och varandra. Gruppen arbetade vidare.

Många år senare, blev en av eleverna dödad i Vietnam, och läraren deltog i begravningen. Hon hade aldrig sett en militär död i en kista. Han såg så fin och vuxen ut. Kyrkan var fylld med alla hans vänner och en efter en gick förbi kistan en sista gång. Läraren var den sista, som välsignade den döde i kistan.
När hon står där, kommer en av soldaterna, som var med och bar kistan fram till henne. 'Var du Marks lärare?' Hon nickade 'ja.' Sen sa han: "Mark pratade mycket om dig".

Efter begravningen deltog dom flesta av Marks tidigare klasskamrater i en sammankomst. Marks mor och far var också där, dom ville gärna prata med hans tidigare lärare. 'Vi vill gärna visa dig något' sa hans far, medan han tog plånboken ur sin ficka. "De hittade det här på Mark, då han blev dödad. Vi tänkte att du kanske skulle känna igen det här". Medan han försiktigt vek ut två pappersbitar, papper som tydligen hade blivit tejpad ihop, pga. slitage alla gångerna det hade vikts ihop. Läraren visste utan att se på papperet, att det var det samma papper, som hon hade skrivet alla de fina orden klasskompisarna hade sagt om Mark.

'Tack för att du gjorde det här' sa Marks mor. "Som du kan se, så var det värdefullt för Mark." Marks kompisar samlades omkring henne, Charlie log snett och sa, "Jag har också kvar min lista, den ligger överst på skrivbordet hemma." Chucks fru sa, "Chuck ville ha det i vårt bröllopsalbum." "Jag har också kvar mitt, det är i min dagbok" sa Marilyn. Sen tog Vicky, en annan klasskompis, fram sin plånbok och visade sin lista för gruppen, och sa stolt. "Jag har det alltid med mig, jag tror att vi alla har kvar vår lista." Då satte sig läraren sig ner och grät. Hon grät för Mark och alla hans vänner som aldrig skulle få se honom igen.


Källa: Internet, författare okänd, (om du vet vilken som skrivit detta så kontakta mig).

Det var en gång en gammal man som bodde i en by. Han var väldigt fattig, men till och med kungar avundades honom hans vita, vackra häst. Många hade erbjudit sig att köpa hästen, men mannen hade alltid nekat.

En morgon upptäckte mannen att hästen inte stod kvar i stallet. Hela byn kom och beklagade sig hos mannen. "Vilken dåre du har varit! Du kunde ha sålt hästen, så hade du nu haft lite pengar att leva för under slutet av ditt liv. Nu har hästen blivit stulen, och du har varken pengar eller häst. Vilken olycka!"
Den gamle mannen svarade: "Det kan vi inte veta. Det enda vi vet är att hästen inte står kvar i stallet. Det är det enda vi vet säkert, allt annat är bedömningar. Om det är en olycka eller välsignelse, vet vi inte än, för det vi ser är bara ett fragment av livet. Vem vet vad som händer sedan?"

Folket i byn skrattade åt mannen. Han hade alltid ansetts som lite annorlunda, lite tokig, och nu hade de fått beviset. Men femton dagar senare återvände hästen plötsligt. Han hade inte blivit stulen, han hade rymt ut i vildmarken. Nu kom han tillbaka, tillsammans med tolv andra vita hästar, lika vackra som han själv.
Folket i byn samlades förundrade. "Gamle man, du hade rätt. Det var sannerligen ingen olycka att din häst försvann. Vilken välsignelse det visade sig vara!"
Den gamle mannen svarade: "Det kan vi inte veta. Det enda vi vet är att min häst har återvänt. Om det är en olycka eller välsignelse vet vi inte än. Om du läser ett enda ord i en mening, hur kan du då bedöma hela boken?"
Den här gången skrattade byborna inte åt mannen, men inom sig visste de att han hade fel. Han hade ju nu tretton vackra hästar att glädja sig åt.
Den gamle mannens son började träna vildhästarna, men bara efter en vecka föll han av en av vildhästarna och bröt benet.

Folket i byn samlades igen. "Tänk, du hade rätt! Det var sannerligen en olycka att dessa hästar skulle komma i din väg. Nu har din ende son brutit benet, han som tjänade pengar för er båda. Nu är du fattigare än någonsin"
Den gamle mannen svarade: "Det kan vi inte veta. Det enda vi vet är att min son har brutit benet. Om det är en olycka eller en välsignelse vet vi inte än. Ett enda penselstreck är inte nog för att bedöma hela tavlan."

En månad senare blev det krig i landet, och alla unga män i byn tvingades gå med i armén. Men den gamle mannens son undslapp, eftersom hans ben var skadat.
Folket i byn samlades hos den gamle mannen. "Du hade rätt, att din son bröt benet visade sig vara allt annat än en olycka. Han är förvisso fortfarande skadad, men han är i varje fall kvar hos dig. Vilken välsignelse! Vi kanske aldrig får se våra söner igen."

Och den gamle mannen svarade: "Det kan vi inte veta. Allt vi vet är att era söner tvingats gå ut i krig och att min son är här. Om det är en olycka eller en välsignelse vet vi inte än. Döm inte, då stelnar sinnet. Det enda vi vet är att livets väg är oändlig. En väg når sin ände, en annan väg har bara börjat. En dörr stängs, en annan öppnas. Du når toppen - det finns en högre topp någon annan stans. Livet är en resa. Vad som väntar bakom kröken vet bara den som går vidare.
Källa: Internet

Det berättas om en stor krigare, som trots att han nu blivit gammal fortfarande hade rykte om sig att kunna besegra vilken motståndare som helst. Hans skicklighet med svärdet såväl som hans vishet hade gjort att han samlat många lärjungar.
En dag fick den gamle mannen besök av en ung man, som var fast besluten att utmana och besegra den gamle mästaren. Mästarens lärjungar blev mycket oroliga när de fick se vem den unge mannen var, för han hade blivit vida känd som en hänsynslös krigare. Han hade nästan en kuslig förmåga att upptäcka motståndarens svagheter för att sedan utnyttja dem till sin egen fördel. Den taktik han använde, som hittils aldrig misslyckats, var att invänta motståndarens första drag, upptäcka den svaga punkten och sedan slå till med skoninglös kraft.
Lärjungarna, som tyckte mycket om sin mästare, ville inte se honom förnedras av den unge mannen och avrådde honom från att anta utmaningen. Men den gamle krigaren tvekade inte, utan gjorde sig redo för strid.
Redan på väg mot platsen där striden skulle utkämpas började den unge mannen förolämpa den gamle. Detta fortsatte även sedan de ställt upp sig, och i ett par timmars tid vräkte ynglingen ur sig hånfulla, nedsättande och förödmjukande kommentarer. Han kastade jord och spottade mästaren i ansiktet. Men den gamle mannen stod orörlig, utan att säga ett ord till sitt försvar och utan att ge igen.
Till slut gav den unge mannen upp. Han bugade inför mästaren, förklarade sig besegrad och gav sig sedan hastigt av.
Mästarens lärjungar var förstås glada över segern, men kunde inte låta bli att lite besviket undra hur mästaren kunnat acceptera att lyssna till alla förolämpningar utan att ge igen.
"Om någon kommer till dig med en gåva, som du inte tar emot", svarade mästaren lugnt, "vem tillhör då gåvan?"























Vem betyder något för dig?
Bry dig inte om att ta fram penna och papper ... bara läs ... om du inte kan besvara någon av dem, fortsätt med nästa fråga.
1. Namnge de fem rikaste människorna i världen.
2. Nämn de senaste fem vinnarna av Jerringpriset..
3. Nämn 3 personer som har vunnit Pulitzerpriset.
4. Nämn 4 personer som har vunnit Nobelpriset.
5. Nämn de senaste 2 årens Oscarsvinnare för bästaskådespelare och skådespelerska.
Hur gjorde du?

Poängen är att vi minns inte gårdagens rubriker. Det är ändå de bästa i sitt slag som har gjort stora prestationer. Men applåderna dör. Utmärkelser mattas av. Prestationer glöms bort. Utmärkelser och diplom blir begravda tillsammans med sina ägare.
Här är några andra frågor. Gör på samma sätt med denna som med den förra:
1. Nämn två lärare som hjälpte dig på din resa genom skolan.
2. Nämn tre vänner som hjälpt dig genom en svår tid.
3. Nämn fyra personer som lärt dig något som har hjälpt dig i livet..
4. Tänk på tre personer som har fått dig att känna dig uppskattad och speciell.
5. Tänk på fem personer som du gärna umgås med.
Var det lättare att svara på det?

Vilken är då lärdomen av det?
De människor som gör skillnad i ditt liv är inte de med flest meriter, mest pengar, eller de med flest utmärkelser.
Det är de som bryr sig.


Källa internet, av Okänd (vet du vem som skrivit detta, kontakta mig).
Bild från internet Bild från internet

När jag var ung och fri i tanken och min fantasi inte hade några gränser, drömde jag om att en dag förändra världen.
När jag blev äldre och klokare insåg jag att världen inte kommer att förändras på grund av mig så jag beslöt att begränsa mig till att bara förändra mitt eget land.
Men även det syntes vara en omöjlig uppgift.
På min ålders höst, i ett sista försök, nöjde jag mig med
att bara försöka förändra min familj, mina allra käraste och närmaste, men ack, inte heller detta gick som jag hade tänkt mig.
Och nu, när jag ligger på min dödsbädd, inser jag plötsligt att om jag bara hade förändrat mig själv först så skulle jag ha utgjort ett gott föredöme och kunnat förändra min familj.
Från deras inspiration och uppmuntran skulle jag därifrån
kunnat förändra mitt land och vem vet, jag skulle kanske också ha kunnat förändrat världen”
Sägnen säger att följande text finns på gravstenen tillhörande en biskop, begraven i Westminster Abbey i London.

En gammal kinesisk saga berättar om en kvinna vars ende son dog.
 
Nedbruten av sorg gick hon till en gammal vis man och sa: "Jag är villig att betala vad som helst. Säg bara vilka böner jag ska be eller vilka besvärjelser jag ska uttala för att min son ska återvända till  livet.

Den vise mannens lärjungar väntade på att mästaren skulle förklara för henne att hennes begäran var omöjlig och köra iväg henne.
Men mästaren tittade bara på henne under tystnad.
Sedan sa han: "Om du finner ett senapskorn från ett hem som aldrig drabbats av sorg, kan jag använda det för att driva bort sorgen ur ditt eget liv.
Kvinnan gav sig genast av och började söka efter det magiska senapskornet.

Hon gick och gick tills hon kom fram till ett ståtligt hus.
Men när hon förklarat sitt ärende för paret som bodde i huset, svarade de att hon tyvärr kommit till fel hus. De hade nyligen förlorat en dotter och sorgen efter henne hade gjort dem lamslagna. Mitt hjärta lider med dem tänkte kvinnan för sig själv.
Och vem skulle vara bättre lämpad att hjälpa dem än jag som själv drabbats av den största sorgen som finns.

Så kvinnan stannade hos dem en tid tills det blev dags att för henne att fortsätta sökandet efter senapskornet. Men var hon än letade - i slott eller koja - kunde hon inte hitta någon som inte drabbats av sorg. Och eftersom hon själv visste hur det var att sörja, kunde hon inte låta bli att stanna hos dem en tid för att om möjligt lindra deras sorg. Med tiden bleknade hennes egen sorg, men hennes engagemang för att hjälpa andra fortsatte. Först många år senare insåg hon att sökandet efter senapskornet faktiskt hade fördrivit sorgen i hennes eget liv.

Ur boken "Det är aldrig kört"

Tänk dig att det ringer på dörren och när du öppnar står det en liten torr statistiker där.
Du hälsar men han svarar inte. Istället rotar han fram ett papper från sin väska, harklar sig och börjar läsa högt:

• Du får 30 000 dagar i livet om du har tur. Sedan är du död. Borta. Nedgrävd. Och du sitter i soffan och flippar med fjärrkontrollen varje kväll utan att hitta något du verkligen vill se. Allvarligt talat, vad är det med dig egentligen?

• Den genomsnittliga människan tillbringar fjorton år av sitt liv sittande i en soffa.

• Om du tjänar mer än 200 000 om året så är du rikast i världen. 99 % av världens befolkning tjänar mindre än du. Du är redan rik så vad väntar du på?

• Över en miljon svenskar vantrivs på jobbet enligt en undersökning som arbetslivsinstitutet gjort. Det är mer än var tredje fastanställd. Är en av dem du? Varför då?

• Varje år går ungefär 36 500 svenskar in i väggen och slutar på jobbet – 100 om dagen.

• Sannolikheten för att få sju rätt på Lotto är 1 på 6 724 520. Det är som att fylla ungefär sexton fotbollsplaner med dricksglas där 6 724 519 glas innehåller urin och ett glas innehåller äppeljuice. Hittar du glaset med äppeljuice?

• Sannolikheten för att vinna en miljon eller mer på triss är 1/55556. Det är som ställa upp hela Gotlands befolkning på rad och stoppa ett kuvert med en miljon i fickan på en av dem. Ditt jobb är att hitta rätt person.

• Sannolikheten att vinna mer än 100 kronor på triss är 1 på 667. Det är som att köpa en lott varje dag i sitt liv och kanske vinna hundra kronor vartannat år.
Mannen knastrar med pappret lyfter på hatten och tackar för sig. Du står där som ett fån.

Vad han egentligen säger är att vi ska ta över ansvaret för våra liv och göra något fantastiskt av dem, kämpa lite mer och bli allt vi kan bli, sluta lita på turen och få ändan ur vagnen - och att göra det nu!
Ha ett realistiskt förhållningssätt till livet och lev för allt vad du är värd.
Författare okänd

Om en hund vore din lärare, skulle du kanske lära dig saker som dessa:
När någon du älskar kommer hem, spring alltid och möt dem.
Låt alltid känslan av frisk luft och vinden mot ditt ansikte vara anledning nog för extatisk lycka.
Bits inte när det räcker med att morra.
Låt andra veta när de inkräktar på ditt område.
Spring, hoppa och lek en stund varje dag.
Ta en tupplur då och då, och sträck alltid på dig innan du stiger upp.
Njut av uppmärksamhet och var inte rädd för andra männikors beröring
Om det är varmt ute, pausa ibland och lägg dig ner på rygg i gräset
När du är glad, dansa runt och skaka på hela kroppen
Oavsett hur ofta du får skäll - tjura inte. Spring tillbaka på en gång och bli sams istället.
Njut av den enkla glädjen i en promenad
Var lojal.
Låtsas aldrig vara något du inte är.
Om det du vill ha ligger nedgrävt, gräv tills du hittar det
När någon har en dålig dag - var tyst, sätt dig nära och erbjud tröst genom att bara vara

Jag har haft äran att få bli intervjuad av tidningen Junia om skrattets och glädjens betydelse.

Må bra med vardagsskratt tidningen Junia 2018
Hittade denna tänkvärda text skriven av en 90-åring.

42 saker jag lärt mig av livet

1. Livet är inte rättvist men det är ändå bra.
2. När du tvivlar, ta bara nästa lilla steg.
3. Livet är för kort, njut av det
4. Ditt jobb kommer inte att ta hand om dig när du är sjuk. Dina vänner och din familj kommer att göra det.
5. Betala av dina kreditkortsskulder varje månad.

6. Du behöver inte vinna varje argumentation. Förbli ärlig mot dig själv.
7. Gråt med något, det är mer helande än att gråta ensam.
8. Börja spara inför din pension när du får din första lön.
9. Vad gäller choklad, så är det meningslöst att försöka motstå.
10. Slut fred med ditt förflutna så att det inte förstör din framtid.

11. Det är okej att dina barn ser dig gråta.
12. Jämför inte ditt liv med andras. Du har ingen aning om vad deras livsresa handlar om.
13. Om ett förhållande måste vara hemligt så borde du inte vara en del av det.
14. Ta ett djupt andetag, det får ditt sinne att slappna av.
15. Gör dig av med allt som du inte använder. Onödiga materiella ägodelar tynger dig på många vis.

16. Allt som inte dödar dig gör dig starkare.
17. Det är aldrig för sent att bli lycklig men det är upp till dig, ingen annan.
18. När det kommer till jaga det du älskar i livet, acceptera aldrig ett nej.
19. Bränn de fina ljusen, använd dina finaste lakan, bär dina finaste underkläder. Spara dem inte till ett speciellt tillfälle. Varje dag är speciell.
20. Förbered dig för mycket. Följ sedan strömen.

21. Var excentrisk nu. Vänta inte tills du blir gammal med att bära lila.
22. Det viktigaste sexuella organet är hjärnan.
23. Ingen annan än du själv styr din lycka.
24. Tonsätt varje sk drama i ditt liv med dessa ord "Spelar detta verkligen någon roll om 5 år?".
25. Välj alltid livet.

26. Förlåt allt men glöm inget.
27. Vad andra tänker om dig har du inget med att göra.
28. Tiden läker nästan alla sår. Ge tiden tid att göra sitt jobb.
29. Hur bra eller dålig en situation än är så kommer den att förändras.
30. Ta inte dig själv för seriöst. Ingen annan gör det..

31. Tro på mirakel.
32. Granska inte livet. Gör bara det bästa av det just nu.
33. Att bli gammal slår alternativet - att dö ung.
34. Dina barn får bara en barndom.
35. Det enda som verkligen betyder något i slutet är att du har älskat.

36. Se till att vara utomhus varje dag. Mirakel väntar överallt.
37. Om vi kastade alla våra problem i en hög och såg alla andras problem, så skulle vi snabbt ta våra egna tillbaka.
38. Avundsjuka är slöseri på tid. Acceptera vad du redan har, inte vad du behöver.
39. Det bästa i livet har inte hänt dig än.
40. Oavsett hur du mår. Klä upp dig och dyk up.

41.Skörda.
42. Livet har ingen rosett kring sig men det är ändå en gåva.

Källa: Okänd (från internet)
Foto: Internet Foto: Internet

Att sova med sju grodor under kudden är inte helt lätt. Det är väldigt svårt att slappna av. Visserligen var en otroligt blyg, den ville hålla sig nere vid mina fötter. En var jätteglad och drog en massa grodskämt hela långa natten. En var butter och allt var fel.... En var riktigt trött så han sov i alla fall. En var förkyld och nös hela natten igenom; hoppas att jag inte blivit smittad. En var helt tokig rent ut sagt, jag kan inte ens berätta vad han gjorde... Den sista var klok för han sa: Är det inte väldigt trångt här...

Jag rekommenderar att inte sova med sju grodor, det blir väldigt bökigt och stökigt i sängen....
Hoppsan, nu dök det upp en åttonde groda... Det här med att sova känns hopplöst...


Text: Anki Lindström 2015
 

Foto: Anki Lindström Foto: Anki Lindström

Så här i midsommartider vill vi ju bara tänka på det underbara med traditioner, god mat, gemenskap och glädje. Men det finns en baksida.

Precis som vid jul och andra högtider är det för många barn en mardröm med vuxna som dricker, blir fulla och obehagliga. Många vuxna går i försvar och hävdar att alkohol är en viktig del av firandet och till och med livet. Alkohol förändrar vårt beteende även om vi inte vill tro det, alla blir inte våldsamma men kan ändå bete sig annorlunda och obehagligt med barns ögon sett redan efter två glas vin. Handen på hjärtat är inte dina barns trygghet och välmående viktigare än att du får alkohol innanför västen, du kanske blir berusad och beter dig som en främling?

 

Jag minns tyvärr dessa obehagsskänslor från min barndom alltför väl och det är t om vardag för många barn, inte minst nu i midsommar och semestertider. Tänk på barnen i första hand innan du höjer ditt glas och det finns barn i närheten. Man kan absolut ha roligt utan alkohol och berusning, det är umgänget som är det viktigaste. Minst 400 000 barn lever i en familj med mycket alkoholdrickande i vardagen. Barndomen borde få vara trygg för alla.

Var rädda om varandra <3

Precis som vädret och årstiderna så växlar livet.  Det innehåller regnbågens alla färger, regn, åska, vita fluffiga moln, mörka moln, solsken, sommarregn, höstregn, höststormar, vinterstormar, kyla och värme. Förhoppningsvis så är det mest sol. Men livet går upp och ner hela tiden som en berg-och dalbana.

Livet är den största gåva vi har fått och jag tror på att meningen med det är att fylla det så mycket det går av det vi själva mår bra av. Vissa saker kan vi inte påverka men vi kan påverka mer än vi tror. Vi kan till exempel välja hur vi ska agera och reagera när vi utsätts för olika situationer,.Hela livet så utsätts vi för prövningar, stora som små, vilket göra tt vi faktist utvecklas och blir förhoppningsvis klokare och starkare av det vi går igenom., även om det sällan käns så när vi är mitt i det. 

 Om vi tillåter oss att känna så tror jag att vi "läker" bättre, att det blir lite lättare att gå vidare. Vi ångrar alla saker vi sagt eller inte sagt eller gjort och vi är alla människor med fel och brister. Ofta kan vi säga förlåt och göra annorlunda i framtiden.  Vi måste tillåta oss att känna det vi känner, men inte fastna i det i en längre tid, då kan det påverka vår hälsa negativt. 

Jag vet att livet kan kännas jobbigt, orättvist och tufft många gånger. Tyvärr fick jag med mig det redan när jag var  barn, mwn det lärde mig att det alltid finns något ljust hur mörkt det än kan kännas. Jag lärde mig att ta vara på det positiva och fokucera på det och det är en värdefull kunskap inte minst om oss själva.
Jag har varit nere i många dalar, varit på irrvägar, mått riktigt dåligt, kännt stor sorg och saknad, men mitt i allt så har det alltid funnits en ljuspunkt. Ibland har jag själv fått söka upp någon eller något som jag mår bra tillsammans med. Det kan vara små små saker som gör skillnad på vårt mående. 

Det finns olika sätt att hantera saker på.  Jag har flera sätt. Om jag haft en dålig dag går jag hem och tar en dusch och tänker att jag duschar av mig allt det jobbiga och låter det rinna ner i avloppet. Är det saker som ligger och skaver under en längre tid och som jag inte kan göra något åt så skriver jag ner det på en lapp och bränner eller river sönder den och låter den försvinna i soporna. 

 
Att skiva av mig är nog den bästa terapin för mig, då får jag ur mig det jag funderar på, det som skaver samtidigt som att det är lättare att få distans när tankarna går att läsa på ett papper.  Promenader är också bra både före man skirver ner och efter. 
Ta vara på livets godbitar skapa egna godbitar och försök göra varje dag så bra som möjligt är min filosofi. Behöver du ligga under täcket en dag eller två så gör det, men gläm inte bort att du är värdefull och att det finns de som älskar dig för just den du är. Har du äen vän som du vet mår dåligt, låna ut ditt öra, din famn, bjud på middag eller fika, köp en blomma, se på en feelgodfilm tillsammans. Visa att du verkligen finns där. 

Var rädda om varandra. <3

Kram Anki

En pappa tog med sig sin lille son in i en leksaksaffär. Medan pappan letade efter det han skulle ha, vandrade pojken iväg på egen hand. I ett hörn hittade han en staty av en man, gjord av ballonger. Statyn fascinerade pojken, så han blev stående där en stund.
Efter ett tag kunde pojken inte låta bli att peta till statyn, bara för att se vad som skulle hända. Statyn tippade bakåt en bit, men studsade tillbaka till upprättstående.
Detta gjorde pojken ännu mer nyfiken, så han drämde till statyn ytterligare en gång - nu med full kraft. Men samma sak hände också denna gången. Statyn tippade bakåt och studsade tillbaka så den åter stod upprätt.
I samma ögonblick kom pojkens pappa fram och såg sin son titta fascinerat på ballongstatyn. "Hur tror du det kommer sig att den reser sig upp varje gång du slår ner den?" frågade pappan.
Pojken tänkte tyst för sig själv en stund, och sa sen:
"Är det kanske för att han står upp på insidan?"

Foto: Anki Lindström Foto: Anki Lindström

Jag vet inte om jag är ovanig, men jag har aldrig tråkigt. Det handlar inte om att jag alltid har kalendern fullbokad av aktiviteter. Jag kan unna mig egna dagar då och då. Att inte ha något att göra är för mig inte tråkigt utan ett sätt att stanna upp och bara vara. Jag lämnar tomma dagar i min kalender där det står Ankis dag och som jag kan viga åt spontana saker eller att helt enkelt bara vara och reflektera över livet. Är jag där jag vill vara just nu? Vad kan jag göra för att komma vidare mot mina mål? Är det något som jag inte alls trivs med och vad kan jag i så fall göra åt det? Vad behöver jag göra för att komma vidare dit jag vill?
Men det kan även vara helt andra saker.  Jag kan ringa en vän, ta en promenad i skogen eller göra någon annan utflykt. Jag kan även bara sätta mig och läsa en hel dag. Vi är alla olika och det är bra, det viktiga är att vi gör det som vi mår bra av som ger oss glädje och energi. Många känner att de inte kan ta egen tid för att de har mycket med jobbet och familjelivet behöver sin tid. Man kan turas om att göra något själv med barnen så att båda föräldrarna får lite egen tid då och då. Man behöver inte ta hela dagar som jag gör. Det räcker att man tar en stund för sig själv då och då, kanske innan resten av familjen vaknat, eller när de gått och lagt sig. Gå eller cykla till jobbet och hem från jobbet, ta en promenad på lunchen. Det går att hitta små hål här och där och använda dom på det sätt man själv vill. Det enda viktiga är att försöka må så bra som möjligt varje dag.

Önskar dig en fortsatt fin och glädjefylld vecka <3

Pappan och hans dotter gav varandra en stor kram på flygplatsen. Båda visste att detta antagligen var deras sista möte - han var gammal och hade inte långt kvar, hon bodde långt bort och kunde inte hälsa på så ofta. Till sist hade det blivit dags för henne att gå till gaten.
"Jag älskar dig. Jag önskar dig tillräckligt!", sa pappan till sin dotter.
"Jag älskar dig också, pappa. Jag önskar dig tillräckligt"
En passagerare som stod i närheten kunde inte låta bli att fråga vad det betydde, att de önskade varandra "tillräckligt".
"Det är en önskan som gått från generation till generation i vår familj" svarade mannen.
" Det betyder:
Jag önskar dig tillräckligt mycket sol för att ditt liv ska vara ljust.
Jag önskar dig tillräckligt mycket regn för att du ska kunna uppskatta solen.
Jag önskar dig tillräckligt mycket lycka för att du ska bevara livslusten.
Jag önskar dig tillräckligt mycket sorg för att även små glädjeämnen ska verka stora.
Jag önskar dig tillräckligt många vinster för att du ska få allt du behöver.
Jag önskar dig tillräckligt många förluster för att du ska uppskatta allt du har.
Jag önskar dig tillräckligt många välkomnanden för att du ska klara av det slutgiltliga avskedet".

Källa: Internet

Foto: Anki Lindström Foto: Anki Lindström

Sverige jag trivs oftast i din famn. Du bjuder på en fantastisk natur från söder till norr som vi alla har tillgång till när vi vill. Du har fyra årstider som alla har sin charm och vars växlingar jag gillar. Vädret gör att invånarna alltid har något att samtala om.
Du är avlång och har många dialekter i dina olika landskap som alla också har sina egna favoriter såsom djur, växter och maträtter. Att resa genom ditt land berikar, förundrar och öve...rraskar.
Vi som bor här borde kanske bli lite mer generösa med vänlighet och mindre egoistiska, odla mer kärlek än hat. Vi människor är olika och det är ju tur för hur skulle det se ut om alla var lika?
Du vackra underbara fantastiska land jag önskar att vi som bor här blir lite mer öppna och vågar hjälpa varandra mer, att vi slutar döma dom vi inte känner eller vet någonting om.
Jag önskar att vi samarbetar och hjälper varandra mer. Att vi visar mer hänsyn och respekt för varandra, det skulle bidra till lite mer värme. Det finns ett ord som borde strykas ur vårt ordförråd och det är ordet jante, för vi är alla fantastiska och unika. Vi har alla något bra att bidra med till varandra. Tillsammans kan vi göra varandra bättre.
Allas våra olikheter kan tillsammans leda till något bra om vi vågar lyssna och öppna upp för nya vägar.
Ett leende, en vänlig gest, en hjälpande hand, en komplimang eller bara att önska någon en trevlig dag kan göra stor skillnad för en medmänniska. Fram för mer kramar och mindre knytnävar. Jag gör vad jag kan för att bidra till en vänligare värld.
Tack Sverige för att jag får vara en del av dig.
Text & bild: Anki Lindström Contingo 6/6-2018

Foto: Anki LIndström Foto: Anki LIndström

Jag vill att du som följer min blogg ska känna dig inspirerad så därför efterlyser jag hela tiden nya ämnen och teman som du skulle vilja veta mer om. Titta runt i min blogg och här på sidan och tipsa mig med förslag.
Som belöning så får du min ljudbok (erbjudandet gäller till och med 1 juli 2018)
Lämna förslag i kommentarer ;-)

Tack på förhand <3

Vissa dagar behöver man ta en paus och bara andas. Sätt dig bekvämt och titta på denna lilla filmsnutt Have a nice day

Jag hittade denna lilla text på nätet.

"En dag bad en lärare sina elever att skriva ner namnen på sina klasskompisar på ett papper. Dom skulle sätta ett litet mellanrum mellan varje namn.
Sen bad hon dem tänka på det bästa dom kunde säga om varje person och skriva ner det under namnet.
Det tog klassen resten av lektionen att göra det, och när dom skulle gå så lämnade dom sina lappar till läraren.

På lördagen gjorde läraren en lista till varje elev där det stod vad dom andra hade sagt om dom, och på måndagen fick dom den. Efter ett tag log eleverna.


Är det verkligen sant viskades det. Jag visste inte att jag betydde så mycket för någon, och att dom gillar mig så mycket var dom flesta kommentarerna. Hon visste inte om dom visade eller diskuterade sina listor med sina föräldrar, men det gjorde inte så mycket. Uppgiften hade haft den effekt, hon hade önskat. Eleverna var tillfreds med sig själva och varandra. Gruppen arbetade vidare.

Många år senare, blev en av eleverna dödad i Vietnam, och läraren deltog i begravningen. Hon hade aldrig sett en militär död i en kista. Han såg så fin och vuxen ut. Kyrkan var fylld med alla hans vänner och en efter en gick förbi kistan en sista gång. Läraren var den sista, som välsignade den döde i kistan.

När hon står där, kommer en av soldaterna, som var med och bar kistan fram till henne. 'Var du Marks lärare?' Hon nickade 'ja.' Sen sa han: 'Mark pratade mycket om dig'

Efter begravningen deltog dom flesta av Marks tidigare klasskamrater i en sammankomst. Marks mor och far var också där, dom ville gärna prata med hans tidigare lärare. 'Vi vill gärna visa dig något' sa hans far, medan han tog plånboken ur sin ficka. 'De hittade det här på Mark, då han blev dödad.

Vi tänkte att du kanske skulle känna igen det här'. Medan han försiktigt vek ut två pappersbitar, papper som tydligen hade blivit tejpad ihop, pga. slitage alla gångerna det hade vikts ihop. Läraren visste utan att se på papperet, att det var det samma papper, som hon hade skrivet alla de fina orden klasskompisarna hade sagt om Mark.

'Tack för att du gjorde det här' sa Marks mor. 'Som du kan se, så var det värdefullt för Mark.' Marks kompisar samlades omkring henne, Charlie log snett och sa, 'jag har också kvar min lista, den ligger överst på skrivbordet hemma.' Chucks fru sa, 'Chuck ville ha det i vårt bröllopsalbum.' 'Jag har också kvar mitt, det är i min dagbok' sa Marilyn.

Sen tog Vicky, en annan klasskompis, fram sin plånbok och visade sin lista för gruppen, och sa stolt. 'Jag har det alltid med mig, jag tror att vi alla har kvar vår lista.' Då satte sig läraren sig ner och grät. Hon grät för Mark och alla hans vänner som aldrig skulle få se honom igen.

De flesta människor i dag uppför sig, som att dom har glömt att livet en dag tar slut. Ingen av oss vet, när den dagen kommer. Så var snäll, berätta för dom du sätter pris på och tycker om, att dom är speciella och viktiga. Berätta det innan det är för sent."

Källa: Internet

Den här veckan hade jag förmånen att bli intervjuad av Anna Åberg angående om att göra skillnad. Här kan du läsa hela intervjun.

Foto: Anki Lindström Foto: Anki Lindström

Själv så har jag varit tvungen många gånger att slå dövörat till för att kunna gå min egen vög och det tänker jag fortsägga göra.

Livets lektion 1:
Det var en gång en flock grodungar som skulle arrangera en löptävling. Målet var att nå toppen av ett högt torn. Många grodor hade samlats för att följa loppet och heja på deltagarna. Så gick starten...
Ärligt talat! Ingen av åskådarna trodde på att grodungarna skulle klara av att nå toppen av tornet. Man hörde bara kommentarer som:
" Åh, vilket kväckande!! De kommer aldrig nå fram" eller "Inte en chans att de lyckas, tornet är alldeles för högt!"
Grodungarna avbröt loppet, en efter en....
Åskådarna fortsatte ropa: Det är allt för krävande!!!Ingen kommer att klara det!"
Fler och fler grodungar blev trötta och gav upp... bara en fortsatte högre och högre.......Han ville inte ge upp!
Till slut hade alla de andra givit upp med att klättra- förutom en groda, som efter en stor insats nådde toppen som enda deltagare!
Nu ville naturligtvis de andra deltagarna vete hur det egentligen gick till att genomföra en sådan bedrift och verkligen nå målet!
Det visade sig att vinnaren var döv!
 
Lärdommen av denna historia är:
Lyssna aldrig på folk som har en tendens till att alltid var negativ och pessimistisk...
....för det tar DINA bästa drömmar och önskningar ifrån Dig, som Du bär i ditt hjälrta!
Tänk alltid över ordens kraft, för allt Du hör och läser påverkar Dina handlingar!
Därför: Var ALLTID positiv!
och framför allt:
Var DÖV när någon säger att DU inte kan genomföra DINA drömma!
Tänk alltid: JAG ska klara det!
Källa: Internet

Foto: Anki Lindström

Vi vet alla hur smittsamt ett härligt skratt är och det kostar ju inget. Jag tror att vi behöver lite mer av just den varan. Kanske kan du bidra nästa gång med ditt skratt på bussen eller tunnelbanan.

Kolla in det här härliga klippet och inspireras. Garanterat att smilbanden böjs uppåt i alla fall ;-)

https://www.facebook.com/silviagella/videos/10208156377883152

Foto: Anki Lindström Foto: Anki Lindström

I dag är det Världsskrattardagen; det betyder att hela jorden blir ett skrattande klot mitt ute i universum.

 

Det handlar inte om att gå omkring och gapskratta hela dagarna utan att försöka må så bra som möjligt varje dag.

 

De jag möter när jag är ute och föreläser på företag eller privat säger att de skrattar alldelles för lite. Det är jätteviktigt att vi känner glädje i livet och på jobbet.

Vi tillbringar en stor del av vårt liv på arbetet och om vi inte känner glädje där så påverkar det inte bara vår insats utan även vårt privatliv och omvänt.

 

Om vi har högt i tak och känner glädje och gemenskap med arbetskamtater och att både företaget och chefen tillåter det så vinner alla på det. Det finns bara positiva effekter med ett skratt, dessutom så smittar det lätt av sig.

 

Om vi har lätt till skratt är det även förebyggande för de perioder då livet känns hårt och tungt, för det upplever vi alla ibland, då klarar vi livets svårigheter bättre.

 

Skrattet påverkar både kropp, knopp och själ.  Tillexempel så blir vi piggare,  kreativare, sover bättre, sänker vårt blodtryck, lindrar smärta mm när vi skrattar. Dessutom blir vi gladare om vi ler. Ett leende smittar minst i tre led och alla ansiktets muskler masseras.

 

Dessutom så använder vi alla muskler ovanför knäna när vi skrattar, ibland kanske även tårna får vara med. 

 

Så fortsätt gärna dagen med att umgås, busa, skratta och bjud på ditt vackra leende. Ta vara på dagens små glädjeämnen.

 

Vill du veta mer

 

 

 

 










 









Att falla ner i en grop är något vi alla gör ett par gånger i livet och det är en del av det. Livet innehåller regnbågens alla färger med olika nyanser. Det kan även storma, åska, regna men oftast är det nog lite sol på himelen i alla fall. Även dagar då det känns mörkt och tungt så finns det ljusa små strimmor men det är inte alltid vi ser dom. Vi kan känna oss energilösa och tomma då vi drabbats av sorg och oro.

Att få bara vara och känna det man känner är viktigt. Gråt är lika viktigt som skratt, det är våra ventiler för att lätta på trycket. Att bara låta tårar falla är skönt, inte minst efteråt.  Jag är inte förskonad från sorg, motgångar eller jobbiga upplevelser, jag har upplevt väldigt mycket av den biten i mitt liv. Det började väldigt tidigt när jag var barn. Mina föräldrar hade sina bekymmer och var ofta inne i sig själva och de bråkade mycket. Det var en destruktiv miljö på många sätt, men barn vet ju inte det.

Jag hade mina älskade farföräldrars kärlek som blev min livlina. Jag var hos dom varje helg och lov och tack vare dom så fick jag nån sorts inre styrka som är grunden än idag. Jag har lärt mig att uppskatta det ljusa och fina i livet även när det ser mörkt ut. Jag lärde mig tidigt att acceptera det mörka och se det ljusa. Jag lärde mig att varje dag har sina ljusa stunder trots allt. Jag hittade tidigt en överlevnadsstrategi även om den var helt omedveten.

Jag har fallit ner i flera gropar sen jag blev vuxen. Ibland är de djupare, ibland bara en liten fördjupning. Det tar olika lång tid att ta sig upp. beroende på hur djupt man fallit. Att få prata och skriva av mig har blivit mitt sätt att hantera de olika känslorna som uppstår. Att gå på massagebehandig är också något jag upplevt som lindrande. När vi mår dåligt så spänner vi oss och det kan sätta sig djupt ner i musklerna och även skapa fysisk smärta.

Att ligga i sängen eller soffan är okej ett tag, men det löser inget. Det är viktigt att ta sig upp och hitta något som mitt i allt ändå gör en glad, som man mår lite bättre av. Vi är alla olika, men något som jag ändå tror att vi alla mår bra av är promenader, gärna i naturen och att hitta någon som du kan prata med, någon som lyssnar. Om man känner att det inte finns någon i ens närhet så finns det olika jourhavade man kan ringa. Man behöver inte prata med alla, det kan räcka med en enda person. Det är lätt att tappa gnistan och rutiner när man känner sig ledsen.  Jag har själv varit i den situationer flera gånger. 

Ibland är det lättare att ta sig upp ur gropen,  ibland svårare. Det beror ofta på om det är en eller flera saker som kommer på en gång eller om det är en stor sorg och förlust av någon. Det handlar inte alltid om död,  det kan vara en separation, att ha mist ett jobb,  ett husdjur eller annat som gör att vi tappar fotfästet. Det viktiga är att vi accepterar våra känslor och förlåter oss själva om vi känner skuld. Jag tror även att det är viktigt att vi vågar minnas de fina stunderna, inte minst när vi sörjer. Vissa människor vi mött har satt djupa spår och skapat fina minnen. Att minnas de som inte längre finns kvar är viktigt. Att få ha haft dom i sitt liv, att de har gett så mycket av att bra ha funnits där, den kärlek de gett med mera.

Ibland gör vi mindre smarta val och det betyder bara att vi är människor, ingen är perfekt. Att vara perfekt skulle vara rätt tråkigt,  då hade vi ju inget att lära oss. Då skulle vi inte ha drömmar, önskningar som vi skulle vilja uppnå. Vi skulle nog inte uppskatta saker och ha en drivkraft om allt var perfekt hela tiden.

När jag var yngre fick jag ofta höra att jag var så positiv jämnt. Några undrade till och med om det inte var jobbigt att vara så positiv. Men jag har hittat ett sätt som passar mig och det är att försöka se det ljusa i livet och tillvaron, just för att jag vet hur mörkt det kan kännas. Jag hanterar situationer lite annorlunda idag än när jag var yngre och ingen situation är den andra lik. Det betyder inte att jag tycker på en knapp så är allt bra.

Jag har tappat energi, lust och även glädje under perioder. Jag har alltid haft nära till skratt och det är nog en av de saker som gör att jag ändå kommer tillbaka även om det kan ta lite tid att helt åter komma på banan. Det sägs att om man har lätt till skratt så klarar man av livets motigheter lite lättare och det stämmer nog rätt bra med min erfarenhet. Det är liksom förebyggande på nåt sätt.
Det är ju lättare om man kan se det utifrån när man har kommit igenom det och fått lite distans. Ibland kan man till och med skratta åt eländet man varit i, det har hänt mig. Sen finns det saker man inte kan skratta åt.

Ibland så måste man själv ta sig ur en relation,  ifrån en vän  eller en partner för att det suger mer än det ger. Kanske tycker man om och älskar den personen men om man inte mår bra så måste man bryta sig loss. Att veta att det är det bästa man kan göra betyder inte att det inte gör ont. Det är en process och det måste som all annan sorg få tid att läka. Att det läker betyder inte att det försvinner, det blir ett ärr som man får accepetra och låta vara en del av livet.

Ibland så slår en bomb ner i form av sjukdom i livet. Oro och ångest kommer på besök. Det kan vara tärande på många sätt. Där är umgänge med nära och kära extra viktigt, att ta vara på tiden. Att fylla  tiden med kärlek, glädje och meningsfullhet. Det är lätt att gå in i förnekelse och försöka ignorera den smärtan den psykiska och fysiska det kan medföra. Det som jag tror är viktigast då är att prata, lyssna och bara finnas där för varandra.

Beöver du prata med någon se längre ner där jag länkat till olika jourhavande dit man kan vända sig fär stödsamtal.

Var rädda om varandra <3

Kram Anki

Jourhavande medmänniska
Jourhavande kompis
Äldre-, föräldra- & självmordslinjen
Jourhavande präst

Från internet/fb Från internet/fb




















Läste härom dagen att medicin mot depression inte fungerar så bra på de äldre, men det är inte piller de behöver. De behöver medmänsklighet och värme. De behöver bli sedda precis som alla vi andra. Basbehoven försvinner inte för att vi blir äldre. Beröring är också en viktig del som glöms bort. Beröring ökar serotoninet i kroppen som är både lindrande och lugnande. De kommer inte ens ut och får sol på näsan, vilket ju är viktigt för att fylla på D-vitaminet som skyddar mot benskörhet bland annat. Samhället behandlar de gamla som sopor många gånger, när de till exempel hamnat på hemmet så är det bara en förvaringsplats till slutet.

Visst blir många gamla trötta, men vem skulle inte bli trött av att inget göra och att ingen bryr sig. De har ingen att prata med för personalen har ju inte tid och inte ser de till att de gamla kan umgås ute i någon samlingssal. Om man inte får den rutinen från början att ses och fika och prata varje dag så blir man lätt introvert. Alla behöver vi stimulans och få möjlighet till det.

Det blir en stor kontrast från att ha haft sina egna rutiner och vanor till att hamna på ett äldreboende.

Allt blir förändrat ofta mot egen vilja även om det sällan finns något annat val.

Vi får inte glömma att de gamla och svaga har varit unga och starka och har haft drömmar precis som vi har.

Kan man då inte se till att den sista tiden blir så bra som möjligt för varje individ. Jag vet många som tappat livsgnistan när de flyttat till ett äldreboende. Maten smakar inte, de känner sig isolerade i sin lilla lägenhet, personalen har inte tid att sitta ner och prata med dom. Det händer inget i deras liv. Och om någon skulle råka ha lite tid över och sitta ner så har de inget att prata om. De blir bara tröttare och tröttare och känner att livet är slut. De bara väntar på att det ska ta slut. Vem skulle inte bli deprimerad av det.

Jag har för inte så längesen bevittnat detta på ganska nära håll och det sänkte en levnadsglad människa på ganska kort tid.

En vän till mig hade en nära anhörig som fick lunginflammation och fick svårt att svälja, men de på de äldreboendet sa att det är inget man gör något åt när de är så gamla. De hade inte gett den anhöriga mat eller vätska på flera dagar. Min vän fick kontakta sjukhuset och de tog in personen akut. Läkaren där blev riktigt arg när han fick veta hur de hade resonerat på äldreboendet. Att hen fått svårt att svälja berodde på att de inte gett hen mat eller vätska uner en tid. De var tvungna att operera halsen trots att det var en stor risk vid så hög ålder som över nittio, men om de inget gjorde så skulle hen ändå inte klara sig. Hen överlevde, fick vård på ett mindre sjukhus. Hen hade problem med slem som måste sugas bort ett par gånger om dagen. Hen mådde bättre efter ett par veckor och blev piggare så hon fick åter komma till sitt boende. Hen fick åter slem men det struntade man i på äldreboendet så hen blev genast sämre och orkade till slut inte kämpa. Hen sa att nu fick det vara nog och så småningom så somnade hen in. Det hade slarvats tidigare med pencilin mot urinvägsinfektioner, det var heller inget man prioriterade enligt personalen på boendet. Sånt här får inte ske.

Det är människor vi pratar om. Bara för att det kanske inte finns någon eller få anhöriga så kan man inte bara strunta i de gamla. Hur kan de som beslutar sånt här se sig själv i spegeln och sova gott om natten?

Det måste ske en förändring i tänket och organisationerna som jobbar med äldre.
Om de äldre fick känna mer glädje, värme och gemenskap skulle de må bättre och det skulle troligen bli lite mer lätt jobbat och roligare även för personalen.

Det finns många äldreboenden som försöker göra vardagen givande för de boende, men det finns alldeles för många som bara vill tjäna pengar på de boende och gör bara det nödvändigaste. Och piller för att de ska sova och vara lunga. Jag tror att många äldre får i sig mer medicin än de faktiskt behöver och vissa piller slår ju ut varandra och det har inte alla läkare koll på. Även tandvården är jätteviktig att ha koll på, dåliga tänder ger dålig hälsa. Ont i munnen gör att man inte kan äta, men det påverkar även blodtryck med mera.

Det kan inte kosta mer att ge de äldre ett gladare liv in i det sista.

Detta blogginlägg har publicerats tidigare 2015 men är tyvärr fortfarande aktuellt.

Jag föreläser och utbildar i hur man på ett ganska enkelt sätt som inte behöver kosta något extra. Det handlar om att skapa nya rutiner och våga tänka utanför boxen.


 

Etiketter: äldres hälsa, omsorg
Foto: Anki Lindström, copyright Foto: Anki Lindström, copyright
När jag var barn var jag väldigt tyst osäker och blyg, jag vågade inte ens räcka upp handen på lektionerna i skolan. Jag trodde inte att jag kunde något. Jag avskydde att stå inför klassen och hålla föredrag, det var absolut det värsta jag visste. Men det hände ju då och då att jag blev tvungen.

Det var på en svenska lektion i nian som vi skulle gå fram och prata om en bok som vi läst. Jag gick fram på darriga ben, svetten var nog överallt. Jag höll hårt i boken som jag skulle prata om, den hade slukat mig med hull och hår. Jag började berätta och plötsligt så hade jag glömt att klassen satt där, jag såg bara bilderna som boken framkallat i mitt inre. Det var någon som kliade sig på näsan eller något och det fick mig att vakna till och jag avslutade genast med att ville de veta hur boken slutade så fick de läsa den själv.

Klassen hade suttit som ljus och nu applåderade dom, det gjorde man inte i vår klass. Läraren sa att jag hade kunnat få hålla på hela dagen, jag hade väl stått där i nästan femtonminuter, så mycket hade jag väl aldrig sagt under hela min skoltid i ett klassrum kändes det som. Där och då hände det något som blev en början på min resa ut i livet och mot skådespeleriet. Det gick inte på en dag, men det var en viktig startpunkt. Jag önskar att jag visste vilken bok det var, men tyvärr så minns jag inte det. Men jag tackar för att jag fick just en sån intressant bok i min hand som gav mig mer än jag kunnat ana. Motivation och inspiration får oss att våga.

Jag tror att vi alla kan mer än vi tror. Det är därför som jag arbetar med det jag gör, idag att glädja och inspirera andra till att våga göra nya saker.

Kalle var typen du älskar att hata. Han är alltid på gott humör och har alltid något positivt att säga. När någon frågade honom hur han mådde svarade han: 'Om jag mådde bättre hade jag varit tvillingar'.

Han var en naturlig inspiratör. Om en av de anställda hade en dålig dag var Kalle där och talade om för de anställde hur man kunde se positivt på situationen.

Jag blev nyfiken av att se detta, så en dag gick jag bort till Kalle och frågade honom: 'Hur lyckas du?'
Kalle svarade: 'Varje morgon vaknar jag och säger till mig själv: Du har två val idag. Du kan välja att vara på gott humör eller du kan välja att vara på dåligt humör. Jag väljer att vara på gott humör.'
Varje gång det sker något dåligt, kan jag välja att vara ett offer eller dra lärdom av det. Jag väljer att dra lärdom av det.
Varje gång någon kommer och klagar hos mig, kan jag välja att acceptera deras klagan eller jag kan välja att peka på de positiva sidorna i livet. Jag väljer de positiva sidorna i livet.

'Säkert, men det är inte fullt så enkelt', protesterade jag.

'Det är det', svarade Kalle. Livet handlar om val. När du tar bort allt runt omkring är varje situation ett val. Du väljer hur du vill reagera på situationen.
Du väljer hur folk skall påverka ditt humör.
Det är du som väljer om du vill vara på bra eller dåligt humör.
Till syvende och sist är det ditt val hur du lever ditt liv.   

Jag funderade över vad Kalle hade sagt. 
 
Strax därefter lämnade jag företaget för att starta eget. Vi tappade kontakten, men jag tänkte ofta på honom när jag gjorde ett val i förhållande till livet, istället för att bara reagera på det. 
 
Många år senare hörde jag att Kalle var inblandad i en allvarlig olycka med ett fall på 20 meter från en radiomast.  Efter 18 timmars operation och flera veckor på intensiven, blev Kalle utskriven från sjukhuset med skenor längs ryggen. 

Jag träffade Kalle ca sex veckor efter olyckan. Då jag frågade honom hur han mådde, svarade han: 'Om jag mådde bättre skulle jag ha varit tvillingar. Vill du se ärren?'
Jag avböjde erbjudandet om att se ärren, men frågade honom om vad som försiggick i huvudet på honom under olyckan.

'Det första jag tänkte på var på min ännu ofödda dotter', svarade Kalle.
'Så medan jag låg på marken mindes jag att jag hade två val. Jag kunde välja att leva eller jag kunde välja att dö. Jag valde att leva'.
'Var du inte rädd? Blev du inte medvetslös?' frågade jag
Kalle fortsatte: 'Ambulanspersonalen var fantastisk. De sa hela tiden att allt kommer att gå bra. Men då de rullade in mig på akutmottagningen och jag såg uttrycken i läkarnas och sjuksköterskornas ansikten, blev jag vettskrämd. I deras ögon stod skrivet: 'Han är döende'. Jag visste att jag måste göra något.

Vad gjorde du då?', frågade jag.
Nå, det var en sjuksköterska som skrek frågor till mig', sa Kalle.
Hon frågade om jag var allergisk mot något.
Ja', svarade jag. Läkarna och sjuksköterskorna stannade upp medan de väntade på mitt svar. Jag tog ett djupt andetag och ropade: 'Tyngdkraften'.
Genom deras skratt sa jag till dem: 'Jag väljer att leva. Operera mig som om jag var levande, inte död'.
Kalle överlevde tack vare läkarens skicklighet, men också på grund av sin fantastiska inställning.

Jag lärde av honom att varje dag kan vi välja att leva fullt ut.
Inställningen är, trots allt, allt. 

Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga'. Egentligen är dagen idag den morgondag som du bekymrade dig för igår. 

Nu har du två valmöjligheter:

1. Radera detta
2. Vidarebefordra det till människor som du bryr dig om. 
 
Jag hoppas att du väljer alternativ 2. Det gjorde jag.

Subject: När det känns för j-ligt, tänk så här.....

Jag är tacksam
.. för tonåringen som gnäller för att han måste diska för då är han hemma och inte ute på gatorna.
.. för skatterna jag betalar för det betyder att jag har ett jobb.
.. för att jag måste städa efter en fest för det betyder att jag har vänner.
.. för att kläderna är lite trånga för det betyder att jag har mat på bordet.
.. för att gräsmattan behöver klippas , fönster tvättas och hängrännor  som måste rensas, jag har ett eget hem.
.. för skuggan som bevakar mitt arbete, det betyder att jag är ute i solen.
.. för alla klagomål på politiker för det betyder att vi har fri yttranderätt.
.. för att parkeringsplatsen är längst bort för det betyder att jag har råd att ha bil.
.. för min höga elräkning, den betyder att jag har det varmt.
.. för kvinnan i bänken bakom mig i kyrkan som sjunger falskt för det betyder att jag kan höra.
.. för tvätthögen på bordet för det betyder att jag har kläder att ta på mig
.. för trötthet och värkande muskler i slutet av dagen - jag har kunnat arbeta hårt.
.. för väckarklockan som ringer på morgonen, jag lever.
.. och sist men inte minst för att jag får många mail, för det betyder att någon tänker på mig.  


 

Förändring tar tid även om det är till det bättre.
Ta det här med nya träningsrutiner och äta hälsosammare t ex. Vi vet alla vilken omställning det är, att man kan vara trögstartad, att man börjar bra men lätt tappar lust och motivation innan det blivit en självklarhet, en rutin. Det finns hinder att komma över, mod att våga se och tro på de nya möjligheterna. Det är samma sak på jobbet. En förändring är aldrig en kvick-fix även om man vill förbättra och utveckla något. Att våga ge förändring tid ger oftast bäst resultat. Att öka arbetsglädjen tillsammans med arbetarna är lönsamt, men det krävs återkommande utbildning för att göra det till en naturlig del av hela verksamheten långsiktigt. Jag hjälper företag att få en förändring där medarbetarna själva kommer att vara en del av det arbetet och där de tillsammans med stöd tar ansvar för sin arbetsglädjemiljö. Alla är ju varandras miljö och tillsammans gör man varandra bra.
Vill du veta mer,
kontakta mig.

Om man har barnasinnet kvar då tror jag att man är riktigt vuxen.

Ur barnamun kan det komma vad som helst, men det är rätt logiskt många gånger om man tänker efter.  Här kommer lite smått och gott ur Mark Levengood och Unni Lindells böcker; Gamla tanter lägger inte ägg och Gud som haver barnen kär har du någon ull.
 
Människan stammar från aporna. Gamla människor stammar ännu mer från aporna. Dessutom känner jag en pojke som stammar.
Mårten 5år.
———————–
Väldigt gamla människor var faktiskt apor när dom var små.
Fredrik 4år.
———————-
I Afrika äter korna bananer, men om dom är apor bor dom i urskogen och plockar löss på varandra.
Christer 5 år.
———————–
Döden är ofta en befriare, framför allt för personalen på hemmet.
Kajsa 5år.
————————–
Kvinnor består av äggstockar och så tänker dom mer.
Siri 5år.
————————
Näsan är en sorts vägvisare.
Julian 5år.
———————
Spöken har inte kroppar av kött, utan av lakan.
Olav 5år.
———————–
Farmorar och mormorar finns i alla storlekar och färger.
Hans Oscar 6år.
—————————
Många människor kommer aldrig till jorden utan fortsätter att vara rom.
Thomas 7år.
———————
Kungen låtsas inte om att han är finast, så han har aldrig krona på sig. Bara på natten när han sover.
Therese 6år.
——————–
Om fröet från pappa inte träffar mammas ägg blir det bara en vanlig omelett av det.
Mikael 6år.
———————-
På pensionärshemmet kan de ta loss tänderna. Alla drar ut tänderna på kvällen och sätter dit dom igen på morgonen. Och sedan har de andakt.
Camilla 6år.
——————————
När någon har fyra ben, är det oftast inte människor.
Tonie 5år.
———————-
Näsan är egentligen en muskel som man andas med. Men den kan också användas tillatt frakta snor i.
Emil 6år.
——————————
Att komma i puberteten betyder att man börjar bli omöjlig. Så där som min bror som är angripen av hormoner.
Annie 9år.
————————–
En mormor är en som man kan sjunka ner i och dränka alla sina sorger.
Alexandra 6år.
——————————
Det bästa med Gud är att han tycker om barn som inte är snälla. Han är den ende som tycker om barn som inte är snälla.
Jon 6år.
———————–
Precis när man dör går det upp ett ljus för en. Det är precis som att köra in i en tågtunnel. På andra sidan är det vitt och ljust och massor av prästkragar och kiosker.
Daniel 7år.
————————
Man kan använda gamla människor till krammänniskor. De kan berätta sagor och grädda våfflor och göra barnen trygga.
Marie 6år. 
————————
 
Skillnaden på tantkroppar och manskroppar är att tantkroppar har fler hemliga rum där bak.
Mikael 6år
————————-
Kvinnor har kurvor, medan män har portföljer.
Björn 7 år
————————-
Kvinnor består av äggstockar, och så tänker de mer.
Siri 6år
———————-
Männen har fler framdelar på kroppen.
Julie 6 år
———————
Äldre kan inte få barn. Deras äggstockar har tagit slut och dessutom har mannen problem med protesen.
Petter 9år
———————–
Mannan slutar aldrig att göra celler, men han kommer i en sorts ålder han också. Den kallas panikåldern.
Stina 9år
——————–
Kejsarsnitt betyder att man skär ut babyn genom nödutgången. Martina 6år
——————-
Själen liknar en plastpåse. Den är tunn och genomskinlig och rymmer cirka fyra liter.
Sune 6år
———————-
Det dumma med att bryta benet är att man inte har så många kvar att stå på.
Frans 5år
————————
Kroppen består av vatten och bröd.
Julian 5år
——————
Gamla tanter tycker inte så mycket om män längre, i alla fall inte gamla män.
            Kajsa 8 år
—————-
Nästan alla människor har en hjärna. De som är lite dumma har en hönshjärna.
          Johan 6 år

 

Foto: Internet worldpress Foto: Internet worldpress

På ett sjukhus i Frankrike fanns en gammal dam som inte såg ut att intressera sig för omgivningen utan bara satt och stirrade ut genom ett fönster. När hon var död fann man denna dikt bland hennes papper:

Vad ser ni, systrar?

Vad ser ni systrar, vad ser ni; säg?
Vad tänker ni inom er, när ni tittar på mig?
“en knarrig gammal gumma, inte särskilt kvick, ...
osäker om vanor, med frånvarande blick
som spiller ut maten och inte ger svar,
när ni muttrar om henne som aldrig blir klar.

Ser inte ut att märka vad ni gör
och ständigt tappar käppen och inte ser sig för,
som viljelöst låter er göra hur ni vill
med matning och tvättning och allt som hör till".

Är det så ni tänker, när ni ser mig; säg?
ÖPPNA ögonen systrar, titta närmare på mig.
Jag skall tala om vem jag är,
som sitter här så still,
som gör vad ni ber mig och äter när ni vill.

Jag är ett tioårs barn med en far och en mor
som älskar mig och min syster, och min bror.
En sextonårsflicka, smäcker och grann,
med drömmar att snart få möta en man.
En brud nästan tjugo – mitt hjärta slår en volt,
vid minnen av löften jag givit och hållit.
Vid tjugofem — ännu har jag egna små
som behöver mig i hemmets lugna vrå.
En kvinna på trettio, mina barn växer fort
och hjälper varandra i smått och i stort.
Vid fyrtio är de alla vuxna och alla flyger ut,
men maken är kvar, och glädjen är ej slut.
Vid femtio kommer barnbarn och fyller vår dag,
åter har vi småttingar, min älskade och jag.

Mörka dagar faller över mig, min make är död.
Jag går emot en framtid i ensamhet och nöd.
De mina har nog med att ordna med sitt,
men minnet av åren och kärleken är mitt.

Naturen är grym, när man är gammal och krokig,
får en att verka en aning tokig.
Nu är jag bara en gammal kvinna
Som sett krafterna tyna och charmen försvinna.
Men inuti denna gamla kropp bor ännu en ung flicka.
Då och då uppfylls mitt medfarna hjärta.
Jag minns min glädje, jag minns min smärta,
och jag älskar och lever om livet på nytt.
Jag tänker på åren de alltför få som flytt
och accepterar kalla fakta att inget kan bestå.

Om ni ÖPPNAR era ögon; systrar,
så ser ni ej
bara en knarrig gumma.
Kom närmare,
se MIG!

Källa: Internet

Att skratt är viktigt för hälsan det vet de flesta, men att det även kan vara förebyggande tänker vi inte på.

Om vi har lätt till skratt så klarar vi de svåra perioderna i livet lite lättare. För livet är ju en berg-och-dalbana mellan glädje, sorg, ilska mm och så måste det få vara. Men det är inte bra att fastna och älta om och om de mörka perioderna under en längre tid.

Jag fick senast förra veckan höra en intressant historia om just detta.
Jag träffade en kvinna som var 94 år. Hon berättade att när hon hade fått en stroke så var alla hennes anhöriga så oroliga för henne att de inte visste hur de skulle hantera situationen. Hon började dra historier fast ena halvan av ansiktet hängde av förlaming. Hon hade allt som allt haft sju strokes och hon såg hur frisk ut som helst.
Läkarna har sagt att utan hennes glada humör och inställning hade hon inte klarat det. Det kan vara halva orsaken till att hon är helt återställd idag. Så varför inte börja redan i dag och ta vara på varje dags glädjeämnen, för de finns där även mörka dagar. Minst ett garv om dagen borde vi alla ha, även om minst tio minuter är det optimala. Men om man inte är van att skratta så är det ju bra att börja någonstans.

Umgås med vänner som gör dig glad. Göra saker du mår bra av är också viktigt, det är inte alltid ett skratt måste till, men att få känna glädje både i kropp och själ äv så viktigt för vår hälsa. Sen finns det ju alltid knäppa klipp på youtube ;-)

Önskar dig en glädjefull vecka.

Anki

Förlåt mig!

Jag förlåter mig själv för att jag låtit andra styra över mina tankar och känslor.

Jag förlåter mig själv för att jag gav bort rätten att definiera mig till andra.

Jag förlåter mig själv attt jag ställt så höga krav på mig själv.

Jag förlåter mig själv för alla gånger jag sagt ja trots att jag ville säga nej.

Jag förlåter mig själv för att jag blundat för mina behov för att vara andra till lags.

Jag förlåter mig själv för alla gånger jag burit skuldkänslor utan att jag varit skyldig.

Jag förlåter mig själv för att jag inte såg min egen kraft och trodde på min förmåga.

Jag förlåter mig själv för att jag inte riktigt förstod att jag var värd att älskas som jag är.

Nu börjar en ny dag, en oskriven framtid, och jag ska lyssna på min egen röst. Allt är förlåtet och jag är på god väg hem.

Din för evigt,
Mig själv

(Dikt av Stefan Gunnarsson)

I går hade jag äran att få vara hemlig gäst, vilket jag oftast är, men här var det i livesänding. Jag var anlitad som "skrattvetare" i svts 100 prosent vaken där jag skulle få de härliga deltagarna att hitta skrattetvilket gick väldigt bra. Du kan se klippet på svtplay eller på youtube
Jag är van att få lite olika glädjeuppdrag förutom föreläsningar och workshops. Jag gillar dessa roliga utmaningar, kanske beror det på att jag älskar att improvisera. Får se vad kan dyka upp i framtiden ;-)
 

Det är inte bra att sitta still för länge Det är inte bra att sitta still för länge

I går skrev jag om att Finland är det lyckligaste landet enligt World Happiness Report. De här även en av de bästa skolorna i världen. Eleverna har i genomsnitt höga betyg i skolan. De har nästan inga läxor och mycket rörelse igår i skoldagen. De har ordentliga raster där barnen får springa av sig, röra sig och leka. De menar att om man rör sig så fastnar kunskaperna bättre eftersom hjärnan tränas och får syre och blodtillförsel. Forskning visar att vi lär oss bättre om vi har roligt och mår bra medan vi lär oss nya saker.  Rörelser skickar fler signaler till hjärnan som gör oss piggare och det det ökar koncentrationen. Bensträckare gärna ett par gånger i timman, stå eller gå. Ökar även motoriken och balansen. Kordination och balans gör oss mer koncentrerade. Rörelse är bra för minne och lärande. Se mer.

Jag kan bara gå till mig själv. När jag frilansade som skådespelare så gick jag långa promenader för att få in texten, rörelserna gjorde att jag lättare tog in texten. Jag gör samma sak idag när jag ska lära in ny text inför nya föreläsningar mm. I dag är det nog extra viktigt med rörelser då barnen sitter mer på sin fritid än vad de gjorde när jag växte upp på sjuttio- och åttiotalet. Varför inte införa mer rörelser i skolundervisningen även här i Sverige? Det görs i fler länder än Finland.
Se
klipp
 

Nyckeln till lycka? Nyckeln till lycka?
I veckan så kom listan på det lyckligaste landet och på första plats kom Finland som petade ner Norge. Sverige ligger nu på nionde plats. Det framgår av årets upplaga av World Happiness Report. Det är sjätte året som FN rangordnar världens lyckligaste länder. Totalt ingår 156 länder i rankingen.

En expertgrupp har vägt samman den upplevda lyckonivån hos invånarna, enligt Gallup-undersökningar 2015-2017, med sex andra variabler: inkomster, hälsa, sociala skyddsnät, frihet, tillit och generositet.

Här är världens 10 lyckligaste länder, enligt rapporten:

1. Finland
2. Norge
3. Danmark
4. Island
5. Schweiz
6. Nederländerna
7. Kanada
8. Nya Zeeland
9. Sverige
10. Australien

Källa: World Happiness Report

Vad ordet lycklig betyder är olika för oss alla. Många tycker att orden lycka skapar ångest, att det är något som är svårt att uppnå under längre tid. Man kan ha många lyckliga stunder, men de uppstår oftast då vi först känner gläjde.

Det är många fler som känner att det är lättare att uppleva glädje än lycka.
Själv så tillhör jag nog dom som använder ordet glädje mer. Det är lättare att finna glädje i vardagen, att skapa glädje tillsammans med andra eller för sig själv. Hur vi upplever olika ord beror på vad vi har med oss i bagaget.
Vad är din nyckel till lycka/glädje?


















Då var det dags för en liten historielektion ;-)

 

Det var två bönder som gick på en äng och så plötsligt tyckte den ena att det börjar lukta förjävligt så han frågar den andra:
- Har du skitit på dig?
Den andra:
- Nää...
Dom fortsätter gå men det forsätter lukta så till slut frågar den första bonden ytterligare en gång:
- Har du verkligen inte skitit på dig?
Den andra bonden:
- Nää, inte idag men igår!

---

 

Dracula hade skickat ut tre vampyrer för att se vem av dom som kunde samla ihop mest blod.
Den första som kom tillbaka hade med sig två droppar blod.
Han sa:
- Ser ni bondgården där borta, där sög jag blod ur en bondflicka.
Då kom den andra in med tre droppar blod och sa:
- Ser ni slottet där på berget, jag sög blod ur en prinssessa!
Sen kommer den tredje vampyren in med blod i hela ansiktet och sa:
- Ser ni muren där borta, den såg inte JAG!

---

 

Hasse och Bengan är ute och luftar hundarna när de möts utanför ett shoppingcenter. De stannar och växlar ett par ord.
Under tiden hälsar hundarna som hundar gör och nosar förstrött på parkeringsautomaterna längs gatan.
Hund 1 till hund 2:
- Har de satt upp mynttoaletter?!

---

 

- Du, vem är den där hemske mannen därborta?
- Det är min man.
- Hur kan du säga det? Du såg ju inte vem jag pekade på.
- Det behövs inte!

---

 

En stockholmare som precis fått sin jaktlicens var i Skåne för att jaga and och hade blivit tilldelad ett jaktområde bredvid en gård mitt på slätten.
Utanför gården stod en bonde och tittade intresserat på. Plötsligt kom några änder flygande och stockholmaren lyckades träffa en av dem. Nu hände det sig så att den landade på bondens mark, precis utanför jaktområdet. Stockholmaren rusade snabbt dit för att plocka upp anden, men bonden var
redan där och sa:
- Anden landade på min mark och då är den min! Stockholmaren började argumentera, men bonden stod på sig och sa:
- Kan vi inte komma överens får vi göra upp med en koddaspark.
Stockholmaren frågade vad det är för något.
- Det går till så att vi ställer oss mittemot varandra. Sedan sparkar jag dig allt vad jag kan i skrevet, och sedan gör du likadant på mig. Den som skriker minst får fågeln!
Stockholmaren var tveksam, men ville gärna ha anden, så han gick med på förslaget.
Skåningen rättade till trätofflorna och drog sedan till det värsta han kunde. Stockholmaren sjönk ihop men sa inte ett ord. Efter ett par minuter hade han rest sig och ställt sig beredd. Då sa bonden:
- Jag har tänkt på saken. Du kan ta anden...

---

 

De hade blivit bjudna på fin middag, och frun ser hur Albert bara har ögon för den söta blondinen han fått till bordsdam. Efter middagen försöker Albert smita undan bland alla middagsgästerna, men hans hustru hinner ikapp och tränger in honom i en hörna.
Hon väser ilsket till Albert:
- Det var värst så passionerat du kysste din bordsdam på hand!
Albert ler ursäktande:
- Ja, jag hade ju inte fått nån servett...

---

 

- Värst vad du ser blåslagen ut?
- Jag har skaffat mig en ny bumerang och har ett helsike med att slänga bort den gamla!

---

 

Så var det Torsten som hade haft fest kvällen före och träffade grannen i trappan.
- Hörde ni inte att jag bankade i väggen i går kväll, frågade grannen.
- Jodå, men det gjorde inget för vi förde ett sånt himla liv själva.

Den unga studentskan skulle redogöra för placeringen av kroppens alla organ inför klassen på en lektion. Till hjälp hade läraren ställt dit ett skelett. Hon redovisade sakligt varje organ för sig och avslutade med:
- ....och här nere sitter penisen!
- Mycket bra redovisning, sa läraren, men vad gäller det sista organet så inträffade nog detta bara vid högtidliga tillfällen, detta är nämligen ett skelett från en kvinna!

Foto: Anki Lindström, copyright Foto: Anki Lindström, copyright

Den här bilden tog jag när jag åkte luftballong 7 juli 2011. Det var en stor dröm som gick i uppfyllelse. Ända sen jag flyttade hit 1994 så har jag längtat efter att få komma upp i luften då det har sett så härligt ut. Åren bara gick och jag kom inte upp. omedvetet så var det nog min höjdrädsla som höll mig tillbaka. Men när jag skulle fylla fyrtio så bestämde jag mig för att det var dags, så jag önskade mig en luftballongstur av mina vänner och jag fick det.

Jag bokade biljett och var förväntansfull. Men på grund av vinden så blev den inte av då som så ofta kan ske. Det var bara att boka om några veckor senare. Jag hann besöka Kolmården innan dess, vilket nog var bra. Nu undrar ni nog vad en djurpark kan ha med ballongflygning att göra. På Kolmården så har de en liftbana som går över de vilda djuren och den hjälpte mig med min höjdräddsla.

Jag var där ensam då jag älskar att fotografera och jag älskar djur så när jag hade tid över så åkte jag dit. Jag hade inte tänkt så mycket utan satte mig ensam i en korg. När jag satt där råkade jag titta upp, det var jättehögt upp som jag skulle. Jag blev lite svettig. Men som jag alltid har gjort sen jag var liten så tog jag ett djupt andetag och pratade med mig själv om att det här skulle gå bra. Skådespeleriet har gjort mig medveten om andningstekniken. Jag andades djupt hela tiden, peppade mig själv och jag blundade och tittade om vart annat.  När jag var högst upp så tvingade jag mig att titta ut över vattnet. Det var läskigt, men jag insåg att det var säkert inte lika högt som från en luftballong. Jag fortsatte med att prata med mig själv, säga att jag var duktig, att jag skulle klara det galant. Det blev inte så mycket fotande, men jag klarade det.  Efteråt var jag lite skakig, men gick till delfinshowen. När den var slut så beslutade jag mig för att åka linbanan en gång till, det skulle jag hinna innan de stängde. Jag nästan sprang dit, det var ingen kö, så jag fick en korg direkt. Nu bestämde jag mig för att titta hela tiden. Andningen var med, jag pratade med mig själv, jag tittade hela tiden och jag till och med stod upp och fotade djuren. Gissa om jag var stolt när jag kom ner igen. Jag visste att jag skulle klara ballongturen utan problem nu.

Så kom dagen då jag skulle upp i ballongen, jag var lite pirrig, men inte nervös. När vi skulle packa upp så både fotade jag och hjälpte till. Sen var det bara att hoppa i korgen och så plötsligt var vi på väg upp i luften. Det var bara så underbart, så härligt. Jag hade trott att det skulle gå ett sug genom magen, men ingenting. Det var bara så lugnt och stilla och ljuvligt. Det är lite svårt att beskriva med ord. Men då var man verkligen i nuet.

Vi kan mer än vi tror och ibland låter vi oss hindras av våra räddslor. Jag är så glad för att jag trotsade min höjdrädsla och fick vara med om denna fantastiska upplevelse. jag kommer nog att åka igen någon gång.

Jag hoppas att denna historia ur livet kan inspirera fler till att våga komma över sina hinder.
Foto:Anki Lindström, copyright
Fångad i flykten. Foto: Anki Lindström Fångad i flykten. Foto: Anki Lindström

Vi föddes med en nyfikenhet att lära oss nya saker, annars skulle vi inte ha lärt oss någonting sen dess. Redan som spermie hade vi en enorm vilja att komma först, att vinna loppet - och det gjorde vi!  När vi kom ut så började vi att lära oss saker direkt. Att äta från mammas bröst var det första vi fick lära oss. Så småningom så började vi att krypa och sen att lära oss gå. Det spelade inte någon roll hur många gånger vi ramlade, vi reste oss upp igen tills vi kunde gå.  Hur skulle det vara om vi hade gett upp redan där?

 

Jag tror att vi alla innerst inne har kvar denna styrka inom oss även om den ibland gömmer sig djupt. Kanske fick vi höra när vi blev lite äldre att vi var dumma, att vi inte kunde någonting, att det inte var någon idé. Sånt kan skymma vår inre styrka,  envishet och nyfikenhet.

 

Jag vet vad jag talar om, men som vuxen kan vi faktisk bestämma hur vi vill leva våra liv. Det som hände när vi var barn gick  inte att påverka då, men det går att ta de erfareheterna och göra något gott av dem. Kanske känns dina drömmar fjärran bort. Kanske har du slutat att drömma. Men drömmar får vi alla ha, vissa blir verklighet andra stannar vid just drömmandet. Jag tror att det är viktigt att ha drömmar.

 

Allt som finns runt omkring oss har någongång, någonstans börjat som en dröm eller tanke. Om andra kan så kan även vi. Vi väljer själv vilken väg vi vill gå. Vi kan även byta väg när vi vill i livet, det är det bara vi själva som bestämmer.  Det är bara du som vet vad du vill. Vad hindrar dig? Vad skulle du kunna göra annorlunda?

 

Om vi alltid gör som vi har gjort så blir det alltid samma resultat. Att våga prova nya saker är både roligt och spännande.

 

De som är runt etthundra år idag är nyfikna, lär sig nya saker och rör sig mycket. Det är viktigt att stimulera hjärncellerna inte bara med korsord och att läsa böcker. Att lära sig något helt nytt, att våga gära helt nya saker då och då är både stimulerande och roligt. Det blir som en injektion för kropp, knopp och själ.  Att få umgås och samtala med andra, det är i mötena som skrattet uppstår.

Skratt är ju hälsokost för kropp, knopp och själ.

 

Dagens 70-åringar är som 50-åringarna var för trettio år sedan, så det gäller att hålla sig i form. För vem vill inte kunna vara pigg och glad på äldre dar...

 

Den finaste gåvan vi har fått är livet, förvalta det väl <3

 

Avslutar med detta härliga klipp

http://www.youtube.com/watch?v=Uul8tlEYIm0

 

Glöm inte bort att du är helt fantasisk!!!

 

För dig som vill ha lite mer glädje i vardagen kan du titt in på mina sidor på fb:

 

Humorpartiet (Ett opolitiskt parti med humor)

https://www.facebook.com/pages/Humorpartiet/225225077536172

 

Vardagsglädje

https://www.facebook.com/pages/Vardagsgl%C3%A4dje/269594099154

 

&

https://www.facebook.com/SkrattaDigGladareOchFriskareAvOchMedAnkiLindstrom

Foto Anki Lindström Foto Anki Lindström














                                                                                                                                     Kanske dags för lite skrattsalvor för att förgylla veckan.
 Här kommer några som jag hoppas ska roa lite.

Lille Bosse kommer hem från skolan och berättar:
- Idag har vi bakat kakor i hemkunskapen.
- Jaså, säger mamma. Fick ni äta upp dem också?
- Fick? Vi var tvungna!

——————————————–

Barnflickan Gertrud passar den bortskämde lille lymmeln Patrik i trädgården. Plötsligt börjar Patrik gallskrika. Patriks mamma öppnar fönstret och ropar:
- Har jag inte sagt till dig att ge Patrik allt han vill ha så att han inte skriker så?
- Jodå, och nyss ville han ha en geting!

—————————————

En illa tilltygad riddare återvände till slottet efter en hård batalj. Han såg bedrövlig ut. Rustningen var bucklig, hjälmen satt på sned, hans ansikte var blodigt, hästen haltade och själv hängde han som en hösäck i sadeln. Slottsherren såg honom komma och gick ut och tog emot honom.
- Vad har hänt, bäste riddare? undrade han.
Riddaren rätade upp sig så gott han kunde och svarade:
- Jag har arbetat redligt i ers nåds tjänst och plundrat alla era fiende i väster.
- Vafalls röt den förvånade slottsherren, jag har väl aldrig haft några fiender i väster.
Riddaren suckade tungt:
- Men nu har ni det…
—————————————–
Tre rånare med dragna vapen kommer in på en bank och skriker:
- Ner på golvet! Allihopa! Detta är ett rån!
Alla kastar sig ner men ansiktet mot golvet utom en äldre farbror som står kvar. En av rånarna skriker åt honom:
- Du där! Det gäller dig också! Ner!
- Nej! säger mannen. Jag är specialagent.
- Nu lägger du dig ner gubbe! Annars skjuter vi dig! väser en av rånarna.
- Nej! upprepar mannen och spänner ögonen i rånaren. Jag är specialagent!
Rånarna blir villrådiga, kommer av sig och springer ut från banken utan byte.
Då reser sig en av kassörskorna, vänder sig mot den gamle mannen och säger:
- Men pappa, nu har du rört till det, du är inte specialagent. Du är senildement!
——————————-
 
- Ikväll tänker jag fria till Helena. Följer du med hem till henne, Bosse?
- Men om det är du som ska fria, så kan du väl gå ensam, eller hur?
- Jo, men när hon ser dig så är jag bergis på att hon tar mig!
——————————
Upprörd lärare till klassen:
- Vilka tre ord använder ni mest?
- Vet inte magistern.
- Rätt svar för en gångs skull!
——————————-
En präst, en lärare, en hockeyspelare, en student och den dåvarande presidenten Bush befann sig i ett flygplan som höll på att störta och det fanns bara fyra fallskärmar för dem att dela på.
Läraren slet snabbt åt sig en fallskärm med orden:
- Jag är utsedd till årets bästa lärare så min skola och mina elever behöver mig! Och så hoppade han.
Hockeyproffset var näst snabbast med att sno åt sig en fallskärm och hann säga:
- Jag har blivit utsedd till bästa spelare två år i rad så mitt lag och mina fans behöver mig! innan han också hoppade ut ur planet.
President Bush var snabbt framme och tog den tredje fallskärmen, tittade på prästen och studenten och sa:
- Jag är världens intelligentaste presidenten och mitt land behöver mig! och hoppade sedan ut.
Prästen tittade på studenten och sa:
- Jag är en gammal man så ta den sista fallskärmen du.
- Ingen fara, sa pojken. Det finns en fallskärm till oss var, för världens intelligentaste president tog nyss min skolväska på ryggen och hoppade.
———————————-
För en tid sedan föreslog kanadensiska forskare att männen borde se över sin ölkonsumtion. Till grund för detta uttalande låg en undersökning som visar att öl innehåller kvinnliga könshormoner.
Forskarna drog därmed slutsatsen att män som dricker stora mängder öl förvandlas till kvinnor, men för att se om detta stämde gjorde de en test. Den gick ut på att hundra män fick dricka vardera sex stycken 50 cl ölglas och det visade sig mycket riktigt att 100% av männen:
* Gick upp i vikt.
* Blev överdrivet emotionella.
* Pratade överdrivet mycket och innehållslöst.
* Inte kunde köra bil.
* Skulle argumentera över minsta lilla sak.
* Klarade inte av att tänka rationellt.
* Vägrade be om ursäkt när de hade fel.
Inga fler undersökningar är planerade.
—–
Ja det var allt för den här gången.
 
Hoppas att du får en mysig vecka med många skratt.
 
/Anki

Det här med känslor är viktigt för oss alla, att få känna det vi känner. Många har inte fått lära sig att det är okej att visa sina känslor. Det verkar vara vanligt främst hos pojkar och män. Det är en björntjänst att inte låta människor få vara ledsna för det leder ofta till oerhörd smärta som byggs upp och påverkar hela kroppen. Det blir spänningar i alla muskler, det tar energi och ger frustration. Att inte få visa sig sårbar kan skapa våld. Om man går och håller inne sin smärta länge så kommer den en dag att explodera. Det är några av de tankar som for genom mitt huvud när jag såg denna dokumentär - The work gruppterapi med mördare De intagna hade aldrig fått visa sina känslor och de flesta hade aldrig gråtit i hela sitt liv och det hade fått stora konsekvenser i deras liv.
Vet inte hur länge den ligger på svt play men den borde alla se.

Jag har undrat över varför pojkar och flickor behandlas så olika redan från födseln. Om en pojke ramlar och slår sig så får han ofta höra att det där var inte så farligt, inget att gråta för, res dig upp, medan en flicka oftare får tröst i en famn. Många pojkar får tidigt lära sig att det är dåligt att visa känslor, medan flickor får göra det.
Vi är alla människor med olika känslor som borde få bejakas då de kommer; så länge man inte skadar någon annan. Att gå och stänga in sina känslor som man inte får visa var gör man av dom? Till slut så sprängs man och då tar de ofta olika destruktiva uttryck i form av våld och t om kriminalitet. Instängda känslor leder ofta till ohälsa. Gråt är en viktig ventil för att få utlopp för känslor precis som skrattet kan vara. Att acceptera och respektera varandra är också en bra början och finnas där för varandra.. Vi måste alla hjälpas åt för tillsammans kan vi hitta balansen och medmänskligheten. Tillsammans kan vi göra varandra bra,

Vi måste låta barnen få känna sig ledsna likväl som de känner sig glada. Där har alla föräldrar ett ansvar men även de som jobbar med barn. Denna film väcker som sagt många tankar.

Foto: Anki Lindström, copyright Foto: Anki Lindström, copyright
Jag läste nyss en arikel om vad människor ångrar mest på dödsbädden och det är hemskt att vi många gånger inte tar vara på livet här och nu. Att vi inte lever det liv vi vill, att vi inte tar tag i saker för att försöka nå våra mål. Många av oss har drömmar men låter det stanna där. Men bara genom att skriva ner sina drömmar så ökar chanserna för att vi ska nå dom betydligt. Ingenting sker om vi inte handlar eller anstränger oss lite. Inget händer bara av sig själv om vi inte sätter bollen i rullning.

Jag har flera gånger bytt riktining i livet, även om alla saker jag gör har en grundtråd. Jag är en nyfiken människa som gillar att göra många olika saker. Jag drivs av att få vara kreativ och hitta på nya lösningar. Jag har många olika intressen, men i grunden så har allt jag gjort i livet handlat om att uttrycka mig på olika sätt. Att stå på en scen och spela en roll, att först undersöka en karaktär och sen tillsammans med en ensemble utforska ett manus till mötet med publiken. Att föreläsa, inspirera, glädja och förmedla egna verkyg som jag har fungerat för mig. Jag har alltid skrivit, men tyvärr så har jag inte lyckats hitta tiden för längre alster, ideerna finns men jag har inte tagit tag i tiden. Nu har jag beslutat att skriva på bestämda dagar och tider och det går bara det bokas in.

Sen har jag nyligen utvecklat mitt företagande med fotograferandet. Jag har älskat att fotografera sen jag fick min första kamera när jag var ca 9 år. Jag har alltid fått beröm för mina bilder och fotat mycket på min fritid. De senaste åren har det blivit mer och mer och jag känner mig naken utan kameran. På fotomässan träffade jag flera i branschen och visade upp mina foton och frågade om det var någon idé att jag ens försökte mig på detta. De tyckte absolut att jag skulle försöka och nu är jag igång.

Det passar perfekt då det inte är så mycket föreläsningar så här års. Och jag har redan fått in flera beställningar.

Jag har alltid gått min egen väg även om det ibland har känts tufft, men jag har alltid gjort det som jag brinner för. Någongång har jag vatit lite på irrvägar, men hittat tillbaka till det som faktiskt gör att jag mår bra och känner att jag lever här och nu. Om jag inte gör det så känner jag mig inte hel som människa.

Det var det som slog mig när jag läste artikeln om vad männskor ångrar mest på döddsbädden. Våga leva här och nu för livet går tyvärr inte i repris.

Här finner du artikeln.

http://hyllat.se/de-fem-saker-manniskor-angrar-mest-pa-dodsbadden/

Önskar alla en fortsatt härlig dag.
 
loading...

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Britt » De små sakerna i livet:  ”Lycka i dubbel bemärkelse att höra barn skratta! Tack för att du la upp denna. ”

  • Marianne, LIVET. » Veckans garv:  ”Tack för Glada Skratt och jag Önskar Dig en Fin Glad vecka, Anki, Kram <3”

  • Gerd Wallin » Perspektivbyte:  ”Spännande att byta! Jag har just satt mig på annan plats vid matbordet några gån..”

  • Åsa Ölund » Den första oktoberdagen:  ”Tack detsamma till Dig”

Arkiv

Länkar

Etiketter