Att ta sig upp från en grop










 









Att falla ner i en grop är något vi alla gör ett par gånger i livet och det är en del av det. Livet innehåller regnbågens alla färger med olika nyanser. Det kan även storma, åska, regna men oftast är det nog lite sol på himelen i alla fall. Även dagar då det känns mörkt och tungt så finns det ljusa små strimmor men det är inte alltid vi ser dom. Vi kan känna oss energilösa och tomma då vi drabbats av sorg och oro.

Att få bara vara och känna det man känner är viktigt. Gråt är lika viktigt som skratt, det är våra ventiler för att lätta på trycket. Att bara låta tårar falla är skönt, inte minst efteråt.  Jag är inte förskonad från sorg, motgångar eller jobbiga upplevelser, jag har upplevt väldigt mycket av den biten i mitt liv. Det började väldigt tidigt när jag var barn. Mina föräldrar hade sina bekymmer och var ofta inne i sig själva och de bråkade mycket. Det var en destruktiv miljö på många sätt, men barn vet ju inte det.

Jag hade mina älskade farföräldrars kärlek som blev min livlina. Jag var hos dom varje helg och lov och tack vare dom så fick jag nån sorts inre styrka som är grunden än idag. Jag har lärt mig att uppskatta det ljusa och fina i livet även när det ser mörkt ut. Jag lärde mig tidigt att acceptera det mörka och se det ljusa. Jag lärde mig att varje dag har sina ljusa stunder trots allt. Jag hittade tidigt en överlevnadsstrategi även om den var helt omedveten.

Jag har fallit ner i flera gropar sen jag blev vuxen. Ibland är de djupare, ibland bara en liten fördjupning. Det tar olika lång tid att ta sig upp. beroende på hur djupt man fallit. Att få prata och skriva av mig har blivit mitt sätt att hantera de olika känslorna som uppstår. Att gå på massagebehandig är också något jag upplevt som lindrande. När vi mår dåligt så spänner vi oss och det kan sätta sig djupt ner i musklerna och även skapa fysisk smärta.

Att ligga i sängen eller soffan är okej ett tag, men det löser inget. Det är viktigt att ta sig upp och hitta något som mitt i allt ändå gör en glad, som man mår lite bättre av. Vi är alla olika, men något som jag ändå tror att vi alla mår bra av är promenader, gärna i naturen och att hitta någon som du kan prata med, någon som lyssnar. Om man känner att det inte finns någon i ens närhet så finns det olika jourhavade man kan ringa. Man behöver inte prata med alla, det kan räcka med en enda person. Det är lätt att tappa gnistan och rutiner när man känner sig ledsen.  Jag har själv varit i den situationer flera gånger. 

Ibland är det lättare att ta sig upp ur gropen,  ibland svårare. Det beror ofta på om det är en eller flera saker som kommer på en gång eller om det är en stor sorg och förlust av någon. Det handlar inte alltid om död,  det kan vara en separation, att ha mist ett jobb,  ett husdjur eller annat som gör att vi tappar fotfästet. Det viktiga är att vi accepterar våra känslor och förlåter oss själva om vi känner skuld. Jag tror även att det är viktigt att vi vågar minnas de fina stunderna, inte minst när vi sörjer. Vissa människor vi mött har satt djupa spår och skapat fina minnen. Att minnas de som inte längre finns kvar är viktigt. Att få ha haft dom i sitt liv, att de har gett så mycket av att bra ha funnits där, den kärlek de gett med mera.

Ibland gör vi mindre smarta val och det betyder bara att vi är människor, ingen är perfekt. Att vara perfekt skulle vara rätt tråkigt,  då hade vi ju inget att lära oss. Då skulle vi inte ha drömmar, önskningar som vi skulle vilja uppnå. Vi skulle nog inte uppskatta saker och ha en drivkraft om allt var perfekt hela tiden.

När jag var yngre fick jag ofta höra att jag var så positiv jämnt. Några undrade till och med om det inte var jobbigt att vara så positiv. Men jag har hittat ett sätt som passar mig och det är att försöka se det ljusa i livet och tillvaron, just för att jag vet hur mörkt det kan kännas. Jag hanterar situationer lite annorlunda idag än när jag var yngre och ingen situation är den andra lik. Det betyder inte att jag tycker på en knapp så är allt bra.

Jag har tappat energi, lust och även glädje under perioder. Jag har alltid haft nära till skratt och det är nog en av de saker som gör att jag ändå kommer tillbaka även om det kan ta lite tid att helt åter komma på banan. Det sägs att om man har lätt till skratt så klarar man av livets motigheter lite lättare och det stämmer nog rätt bra med min erfarenhet. Det är liksom förebyggande på nåt sätt.
Det är ju lättare om man kan se det utifrån när man har kommit igenom det och fått lite distans. Ibland kan man till och med skratta åt eländet man varit i, det har hänt mig. Sen finns det saker man inte kan skratta åt.

Ibland så måste man själv ta sig ur en relation,  ifrån en vän  eller en partner för att det suger mer än det ger. Kanske tycker man om och älskar den personen men om man inte mår bra så måste man bryta sig loss. Att veta att det är det bästa man kan göra betyder inte att det inte gör ont. Det är en process och det måste som all annan sorg få tid att läka. Att det läker betyder inte att det försvinner, det blir ett ärr som man får accepetra och låta vara en del av livet.

Ibland så slår en bomb ner i form av sjukdom i livet. Oro och ångest kommer på besök. Det kan vara tärande på många sätt. Där är umgänge med nära och kära extra viktigt, att ta vara på tiden. Att fylla  tiden med kärlek, glädje och meningsfullhet. Det är lätt att gå in i förnekelse och försöka ignorera den smärtan den psykiska och fysiska det kan medföra. Det som jag tror är viktigast då är att prata, lyssna och bara finnas där för varandra.

Beöver du prata med någon se längre ner där jag länkat till olika jourhavande dit man kan vända sig fär stödsamtal.

Var rädda om varandra <3

Kram Anki

Jourhavande medmänniska
Jourhavande kompis
Äldre-, föräldra- & självmordslinjen
Jourhavande präst

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Britt » De små sakerna i livet:  ”Lycka i dubbel bemärkelse att höra barn skratta! Tack för att du la upp denna. ”

  • Marianne, LIVET. » Veckans garv:  ”Tack för Glada Skratt och jag Önskar Dig en Fin Glad vecka, Anki, Kram <3”

  • Gerd Wallin » Perspektivbyte:  ”Spännande att byta! Jag har just satt mig på annan plats vid matbordet några gån..”

  • Åsa Ölund » Den första oktoberdagen:  ”Tack detsamma till Dig”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln